ja, det hade verkligen varit
perfekt om jag bara hade haft en
vän här i Göteborg.
jag kommer aldrig iväg själv..
jag vill gå på bio, käka ute, dra
på krogen, fika och ha någon att
fly till när jag vill ha en stund för
mig själv. eftersom jag fortfarande
är sjuk så har det inte känts särskilt
aktuellt att skaffa gymkortet än.
det kommer bli skönt att få någon
timme helt på egen hand.
så just nu vill jag bara bli frisk
så jag kan börja träna.

Christian har ju iallafall
grabbarna här, han kan åka dit
och hänga om han känner för det.
sen jobbar han ju också, vilket
gör att han kommer hemifrån
till skillnad från mig.

när jag fick Julian kände jag mig
lika ensam som nu.
ingen av mina vänner hade barn
vilket gjorde att jag spenderade
mycket tid hemma. det sög!
nu när jag fick Minea hade helt
plötsligt många jag kände fått
eller skulle få barn.
det var så annorlunda eftersom
man hade något gemensamt nu.

Sandra, mitt hjärta.
jag saknar dig så jag gråter ibland.
fan vad jag önskar att
du fanns nära mig.
jag älskar att Malva kom till jorden
och fick dig på fötter igen.
hon är bäst. älskade lilla malvisen.
du&jag fick tillbaka vänskapen
igen. vi var så tajta förr, och nu
fick vi en ny chans...
jag älskar verkligen att bo
i Göteborg, men jag hatar att
inte du finns här med mig.
vi har velat flytta hit i flera år
men det var innan jag hade dig
i mitt liv igen. nu när chansen
till flytt kom så kände jag en stor
sorg när jag äntligen hade vänner
som fått barn..
nu är det som att börja om på
ny kula. känslorna jag hade
när jag precis fått Julian
kommer tillbaka. jagbehöverdig!

jag gillar inte öppna förskolor.
jag går dit för barnens skull.
mammor kan vara en riktig
pain in the ass med all jämförelse
hit och dit. och dom ska ständigt
berätta hur mycket deras ungar kan
även fast ingen egentligen bryr sig.

det är svårt.
jag vill ha ett jobb istället.
chansen till att få nya kompisar
är betydligt lättare då.

vi valde att flytta hit eftersom
vi alltid har drömt om att bo här.
och att vi har barn stoppar
inte våra drömmar. fast folk
kan tro det. det blir lite mer
planering med barn bara, men
man kan fortfarande åstadkomma
sina drömmar, vilket vi nu är
ett tydligt exempel på.
att Göteborg ska ligga så långt
ifrån Östersund är lite jobbigt såklart.
men vi behövde komma därifrån
då det kändes som att staden
inte kunde erbjuda det vi ville längre.

näe, nu har jag matat Minea och
ska försöka somna om innan
Jullen vaknar. Christian jobbar
natt och är väl hemma runt nio
någongång. pusss på er!