jag har alltid lidit med folk
som haft pollenallergi.
sen, vid 23 års ålder får
jag min första pollenchock.
det var förra året strax efter
att Minea kommit.
jag hoppades på att det var
en engångsgrej men nu
är skiten tillbaka.
röda, kliande, & svidande ögon.
ett nysande som tar på alla krafter.
täppt näsa, och enorm trötthet.
jag orkar inte!
idag har jag dessutom legat
i feber? vafan..
nu börjar det äntligen kännas
bättre efter massa medicin.
ögondropparna har verkligen
gjort mirakel för min ögon.
nog om det.

igår var jag till sjukgymnasten
men Minea. hon fick sina
ben tejpade i hopp om att hon
skulle bli mer avslappnad i hennes
annars väldigt stela ben.
hittills har vi inte märkt någon skillnad.
så på måndag ska sjukgymnasten
testa att tejpa på ett annat sätt.
våran lilla flicka.
jag hoppas så innerligt att hon
så småningom ska kunna få
använda sina ben precis som
andra barn. att hon i framtiden
kan springa och leka precis
som vanligt. vi får helt enkelt
se med tiden hur det kommer bli.
hon är värd det bästa efter hennes
tuffa start i livet. lillgumman ❤

skulle se en film med Christian nu,
men han somnade såklart vilket
inte är så konstigt då han
fick kliva upp halv sex imorse.
Minea går i Julian's fotspår och
verkar gilla tidiga mornar.