igår var vi hos min syster hela dagen.
Minea var lugn men framåt kvällen märkte jag att koliken började komma.
19.35 tar vi bussen mot torvalla.

jag som hade varit vaken sedan 04.00
hade verkligen noll tålamod.
Christian och Julian skulle till farfar en stund så jag gick själv med lillan.
hon skrek hela vägen från affärn hem till oss. väl hemma fortsatte det.
jag satte henne i babysittern så jag kunde gå på toa. efter det la jag mig i sängen och grät. jag höll för öronen och bara lipade sönder typ...
varför är hon ALDRIG nöjd?
igår bestämde jag mig därför att aldrig mer under denna kolikperiod åka längre än en km från hemmet med henne.
hon är endast nöjd i famnen vilket gör att jag blir jävligt låst. och vi har testat bärselen men det funkar inte.
till helgen åker Christian ner till Göteborg och är hemma sent på söndagskvällen. hur fan ska jag klara det om hon är såhär jobbig? åhhhh vad jag önskar att man kunde bota denna skit så man får NJUTA nån jävla gång!!!
jag kommer aldrigaldrigaldrig mer skaffa barn... vilket muntert inlägg men just nu är jag bitter så inni...