vi hade det riktigt mysigt
i onsdags när Minea fyllde ett år.
André hälsade på och var med
och firade henne. Victoria och hennes
två tjejer kom också och kalasade.
senare på kvällen kom även
Marcus, Adrian & Johan på fika.
tack alla för fina presenter & pengar!

idag ska vi till Liseberg och åka
massvis med karuseller.
senare ikväll ska vi se syster sol
spela också, så vi måste köpa
öronskydd till Minea innan.
Juian har redan ett par som tur är.
har hittat en ergobaby på blocket
också som jag är sugen på.
babybjörn kan slänga sig i väggen
jämfört med den. otroligt bra
bärsele för både barn & förälder
då vikten av barnet fördelas jämt
och barnet sitter mer som en groda
istället för att hänga obekvämt i
en bb. skulle vara super om vi
hann köpa den innan vi drar på
Liseberg. får se vad som hinns med.

nu ska jag snart ut på en morgonpromenad. lite svalare
ute nu så då tänkte jag passa på.
måste fan lägga in en högre
växel nu. skärpa till mig efter
några veckors slarv.
hoppas ni får en bra fredag, puss!

alltså herregud vilken bra
jävla helg jag har haft.
André & Nina har skämt
bort mig mer än vad jag
förtjänat och jag är så sjukt
tacksam för det.
fick träffa min gamla klasskompis
Björn ikväll också, så sjukt kul!
ligger i sängen som jag fått överta
inatt medan André & Nina intar soffan.
g u d o m l i g t !

imorgon väntar sovmorgon
och bussresa hemåt.
saknar min älsklingar så
sinnessjukt mycket nu.

jaaa, nu har jag min outfit
klar till på fredag.
tog min jeansskjorta och klippte
till en väst, och voila!

att handla kläder som en tjockis
är allt annat än roligt.
ingenting passar, i vissa plagg
ser man ut som en korv & i
andra större än en elefant.
jag har aldrig letat efter kläder
så länge som idag, heller aldrig
provat så många olika plagg.
jag spenderade nog 2 timmar
bara i olika provhytter idag, pjuh!
jag bestämde mig för att inte
åka hem förrän jag hittat minst
ett plagg att använda när vi
ska gå ut i Oslo.
men detta var fan sista gången.
nästa gång jag shoppar ska det
vara mycket roligare!

imorse hade vi tid hos psykologen
08.30 och det var ruskigt jobbigt
att kliva upp sju när Minea ville
äta fyra imorse. och efter att ha
sprungit runt på backaplan
i fyra timmar är jag nu heeeelt slut!

köpte en rullgardin till köket idag
eftersom vi bara har persienn i
ett av fönstren och solen brukar
skina in så förbannat mycket att
vi knappt kan äta middag där inne.
hittade också en duk till bordet.
nu ser det inte längre ut som att
vi precis har flyttat in, haha.
nästa projekt är att försöka fylla
upp vardagsrummet då det är
sjukt stort och ser väldigt tomt
och opersonligt ut.
vi tänkte försöka leta efter
någon skänk på second hand
och måla om. blir inte så dyrt då
plus att det är väldigt roligt att
fixa upp gamla möbler.
vi gjorde ju likadan med
köksbordet och stolarna och
det blev grymt bra.

imorse bokade jag resan till Oslo.
108 kr tur&retur. helt sinnes vad billigt!!!
på fredag ska jag för första gången
sedan jag blev tvåbarnsmorsa
vara borta från mina barn.
Minea har aldrig varit utan mig,
inte ens en natt.. jag är så glad
att dom har världens bästa pappa
som tar hand om dom nu när jag
ska iväg.
det kommer bli en rolig och
skön helg. jag ska verkligen
njuta av min egna tid.
bara själva bussresan ser jag
framemot faktiskt. sitta ensam
och lyssna på musik.
inga barn som skriker eller kräver
uppmärksamhet, haha.

hos sjukgymnasten idag gjorde
Minea framsteg. efter att hon fått
ny tejp som denna gång sitter
annorlunda så ålade hon sig
framåt med hjälp av armar & ben.
hon tog sig inte långt, men hon
verkar vara på G nu.
jag blev så himla lycklig när
jag såg detta. tänk att en sådan liten
grej kan göra en så varm & glad
inombords. nu ska vi också
träna henne på att sitta 3-4 ggr per dag.
på golvet, med raka ben.
hoppas på att detta ger resultat.

just det, André skickade ett par
hörlurar till mig för två veckor sedan.
dom har fortfarande inte kommit
fram så nu är jag rädd att jag
aldrig kommer få dom.
sååå jävla typiskt!!

äntligen händer det något igen.
den här veckan -0,6 kg
efter att ha stått princip stilla i
tre veckor. är fullkomligt överlycklig för
den lilla siffran, haha.

nu är Julian på dagis &
vi ska göra oss i ordning
för ännu ett sjukhusbesök.
det regnar idag men min pollen verkar
inte vilja ge sig. fattar verkligen
inte varför jag aldrig blir bättre.
funderar på om jag är sjuk också?
kanske därför medicinerna inte
gör någon märkbar skillnad..

nä nu ska jag fixa mig lite innan
vi ska åka, pussss!

idag har vi varit inne och
städat, badat, busat och
myst framför tv.n
Christian kom precis hem
och är äntligen ledig i två
veckor framöver. underbart!
själv har jag precis intagit
dagens sista mål som
bestod av turkisk yoghurt med
stevia och kanel, + två mackor.
köpte förresten nya skor igår
då dom enda jag äger är träningsdojjor.
vill inte gå ut i Norge med dom direkt.
nu ska jag kika på lite tv, & imorgon
är det dags för sjukgymnastik
för lilltjejen igen. pusss!

idag är det mulet, grått men varmt.
perfekt dag för städning då både
jag och Julian bränt våra ansikten.
igår cyklade vi en mil vilket
var rena döden för mig.
när vi kom hem rann svetten
som aldrig förr. vi gjorde i ordning
middag och dukade upp på balkongen.
sen tog jag ett välförtjänt bad och
svalkade min varma kropp.
kollade lite på ESC men la mig
efter att Robin uppträtt.
idag jobbar Christian för
sista dagen för att sedan
gå på semester i två veckor.
ska bli så himla roligt att ha
honom hemma så mycket.

på fredag åker jag till Norge
så igår köpte jag nya skor
eftersom jag bara har träningsskor annars. vill inte gå ut i dom direkt.
hoppas bara pollenallergin lägger
sig lite så jag kan sminka mig.
som det är nu kan jag inte använda
smink då ögonen kliar 24/7

nä nu måste jag göra ett rejält ryck.
såhär kan det inte se ut längre.
hoppas ni har en bra dag, puss!

jag orkar inte mer nu.
den här pollenallergin tar
kål på mig. jag kan inte ens
njuta av vädret, mår bara skit.
förlåt, men nu vill jag ha lite
kyla och regn faktiskt.
ville verkligen ut och gå nu
innan frukosten klockan 12.
men jag är helt slut, när
fan ska det vända?
jag känner mig liksom febrig
också, utöver alla andra symptom.
skulle bara vilja sova egentligen...

idag ska vi ut oavsett
hur jag mår. vi tänkte cykla
till backaplan. det blir Minea's
första tur vilket ska bli spännande
att se vad hon tycker om det.
bra motion för min del, nästan
en mil fram & tillbaka.

igår var jag ute med barnen
från 10.00 till 16.30 med
en lunchpaus som vi tog inne.
helt underbar dag och vi var helt
slut efteråt alla tre ❤

igår fick jag för mig att prova
ett par byxor jag haft liggandes
i garderoben utan att kunna använda
på två år. bara för att kunna testa
dom och se när jag äntligen kommer
i dom igen. igår gick det, jag fick
upp dom över låren vilket inte
gick när vi flyttat hit och dessutom
kunde jag stänga både dragkedja
och knapp. jag fattar inte, haha.
jag har stått still i tre veckor nu
och började tappa hoppet.
detta triggade igång en jävla
motivation och en vilja att
lägga in en betydligt högre växel.

när jag var in på förlossningen
med Minea vägde jag så mycket
att min haka nuddade golvet.
sen den dagen har jag tappat
tretton kilo och väger nu
mindre än vad jag gjorde innan
graviditeten med Minea.
jag är fortfarande riktigt överviktig
men på god väg neråt nu.
dom första åtta kilona gick
jag ner rätt fort efter förlossningen,
så det är dom sista fem kilona
jag slitit för kan man säga.
nu har jag "bara" 33 kg kvar
till min drömvikt, men jag vet
ju inte om jag nöjer mig redan
efter 25, så tiden får utvisa.

har slarvat med maten dom sista
två veckorna men lyckligtvis
inte gått upp något, utan bara
stannat av och stått still.
nu fick jag en kick att köra
ännu striktare och införa periodisk
fasta. det betyder att man fastar
under några timmar på dygnet.
jag tänkte köra en fasta på 16
timmar, och äta resterande 8.
12-20 = äta mina tre måltider.
periodisk fasta gör inte att
kroppen ställer in sig på
svält vilket många (även jag) har
trott. forskning visar faktiskt att
PF ökar förbränningen.
det känns som en bra grej för
mig och jag tänkte börja med att
testa i en vecka och se hur det känns.

idag kommer det bli riktigt varmt
väder, och jag vaknade upp
med täppt näsa, kliande ögon
och enorm huvudvärk igen.
jävla pollen, förstöra mitt liv såhär.
man blir ju helt utmattad.

HELVETE, kom precis på
att vi ska på bvc idag klockan
10.00 vilket jag heeeelt hade
glömt bort. måste skynda mig
nu, haha hörs, hej!

tänk vad lite härligt sommarväder
kan göra för själen.
även om jag dör i värmen
så är sol tio gånger bättre än
regn och rusk. TACK solen för att
du fyller mig med glädje igen.
jag har saknat det!

idag har vi åkt en sväng till backaplan.
köpte glass, och blev med dator.
fick en bra deal om förlängt
abonnemang på telen.
betalar idag 200 kr i månaden,
men om jag tog en dator blev
det 349 kr så jag klippte till.
våran har ju varit trasig rätt
länge nu. har köpt hårfärg också.
det fick bli svart. jag är så jävla
trött på råttfärgen nu!
tänkte försöka färga det imorgon
och hoppas verkligen jag får
med allt hår. har ju så jäkla tjockt
att det är svårt att få in färg överallt.
hoppas två flaskor räcker nu bara.

imorgon blir det utedag, skulle bli
finväder igen så vi måste passa på.
nu ska jag ta och knyta mig, puss!

jag har alltid lidit med folk
som haft pollenallergi.
sen, vid 23 års ålder får
jag min första pollenchock.
det var förra året strax efter
att Minea kommit.
jag hoppades på att det var
en engångsgrej men nu
är skiten tillbaka.
röda, kliande, & svidande ögon.
ett nysande som tar på alla krafter.
täppt näsa, och enorm trötthet.
jag orkar inte!
idag har jag dessutom legat
i feber? vafan..
nu börjar det äntligen kännas
bättre efter massa medicin.
ögondropparna har verkligen
gjort mirakel för min ögon.
nog om det.

igår var jag till sjukgymnasten
men Minea. hon fick sina
ben tejpade i hopp om att hon
skulle bli mer avslappnad i hennes
annars väldigt stela ben.
hittills har vi inte märkt någon skillnad.
så på måndag ska sjukgymnasten
testa att tejpa på ett annat sätt.
våran lilla flicka.
jag hoppas så innerligt att hon
så småningom ska kunna få
använda sina ben precis som
andra barn. att hon i framtiden
kan springa och leka precis
som vanligt. vi får helt enkelt
se med tiden hur det kommer bli.
hon är värd det bästa efter hennes
tuffa start i livet. lillgumman ❤

skulle se en film med Christian nu,
men han somnade såklart vilket
inte är så konstigt då han
fick kliva upp halv sex imorse.
Minea går i Julian's fotspår och
verkar gilla tidiga mornar.

dessa jäkla tänder.
Minea blir så himla gnällig
när dom är påväg ut.
både igår och idag har hon
gnällt precis hela tiden.
ingenting duger.
idag gick vi ut, och hon
var nöjd och lugn i 5 min.
det var när hon gungade.
sen blev hon less och
jag fick hålla henne så att
Julian skulle få leka en stund.
sen gick vi upp på affärn
och hon gnällde hela vägen
dit och hela vägen hem, haha.
herregud. jag tror vi skulle behöva
införskaffa en ergobaby så jag
kan bära henne lite mer istället.

snart blir våran lilla tjej ett år.
och jag hade tänkt summera
året som gått från det att
hon kom till världen.

det är mycket delade känslor
över maj månad 2012.
min fina underbara vän
förlorade sin 5 veckor gamla
son och hela världen stod still.
jag bröt ihop och var helt
förtvivlad över det som hänt.
ingen förtjänade att få bli
mamma mer, och jag led med
henne så det gjorde ont ändå
in i själen.

tre dagar senare
åkte vi in till förlossningen
efter minskade fosterrörelser
vilket kan vara vanligt i v.34
så jag trodde bara det skulle
bli en vanlig rutinkoll så jag
kunde åka hem och städa sen.
vi kom aldrig hem den dagen,
ett akut kejsarsnitt fick göras
ännu en gång och både jag &
Christian hamnade i chock.
våran bebis höll på att ge upp
där inne i magen.
hon hade fått syrebrist
och vi förstod absolut ingenting.
jag trodde det skulle bli som
med Julian, men han föddes frisk
i v.34 och det är ingenfara alls (oftast)
att födas i den veckan om barnet
mår bra. det gjorde inte Minea.
och när jag fick se henne för
första gången uppe på
prematuren förstod jag inte
hur hon kunde se så "livlös"
ut. hon var ju inte alls
lika pigg som Julian var.

första dygnet är bland det värsta
jag varit med om hittills i mitt liv.
hon föddes 14.01 och fick
åka direkt upp på prematuren.
jag syddes ihop, åt lite mat
och åkte sedan upp för att
träffa min lilla tjej.
tiden gick och hon
verkade allt piggare.
runt åtta på kvällen hade jag
fortfarande inte vilat och
Minea verkade stabil så
jag sa åt Christian att åka hem
igen med Julian.
runt tio på kvällen kunde jag
amma för första gången och
läkarna var chockade över
hennes snabba återhämtning.
jag var lättad och åkte ner
till bb för att samla mig.
(första dygnen är jag tvungen att
sova nere på bb och hon
uppe på prematuren)

klockan slog 01.00 och jag
hade fortfarande inte lyckats sova
en ynkaste minut.
det knackade försiktigt på
dörren och två sköterskor kommer in.
dom vill rulla upp mig till
prematuren och säger att läkaren
vill prata med mig.
jag hann tänka mycket under
den hissfärden vill jag lova.

jag möts av en syn jag aldrig
kommer att glömma.
flera personer samt läkaren
står runt min lilla tjej som
nu har fått alla slags slangar
inkopplade. dom pratar, sätter
en nål här, tar ett prov där.
och jag förstår absolut ingenting.
hon hade alltså börjat krampa
och snabbt blivit sämre i sitt mående.
där låg jag. en bit ifrån mitt barn
i en sjukhussäng och fick ta emot
ett besked helt ensam..
jag ville skrika och gråta på
samma gång. jag ville bryta
ihop totalt men ville heller inte
att lilla Minea skulle höra.
jag bet ihop, måste vara stark
inför min dotter tänkte jag.
fast jag gick sönder helt inombords.

och där låg jag, tills klockan
närmade sig halv fyra och
vakade över min lilla tjej.
ögonen gick i kors, för nu hade jag
varit vaken sen nio den morgonen.
och gjort en omfattande operation.
jag blev nerskjutsad igen
och visste inte vart jag skulle
göra av med alla känslor.

jag låg vaken och såg klockan
sakta närma sig sex.
jag ringde Christian som
var nere inom en timme.
vi åt frukost och åkte
upp till M igen.
dagen gick och jag var så
utmattad både psykiskt och fysiskt.
i tre dagar var läget kritiskt.
i tre dagar sov jag minimalt, åt
nästan ingenting och visste varken
ut eller in. kommer hon överleva?
vad händer om hon dör?

17 dagar senare blir vi utskrivna.
hinner vara hemma en timme
för att sedan åka in med ambulans
igen. Minea fick andningsuppehöll
och kontrolleras på sjukhuset
innan vi äntligen kunde åka hem.

i slutet på juni höll vi på att
packa. vi skulle nämligen
flytta tillbaka till torvalla som
vi dumt nog lämnade för stan.
lägenheten var perfekt, egen ingång
bra lekplats alldeles utanför dörren.
härliga grannar och barnvänligt.
lägenheten hade fulla fonder
överallt så vi hade planerat med
nya tapeter, nytt golv, målade
dörrar och köksluckor.
vi levde i lite av en dröm den
sommaren faktiskt.

i slutet på augusti började
Christian fundera på vad han ville
göra till hösten.
han visste inte vad han skulle
jobba med, eller om han ville
börja plugga. då fick jag den
"briljanta" idén om att vi kanske
bara ska dra. testa något nytt nu
när han ändå inte vet vad han vill göra.
Christian hakade på och vi körde.

det tog oss två månader från
idé till verklighet och vips
så var vi nere i Göteborg
i början på oktober.
det började bra, kändes rätt
och vi längtade inte hem.
André & Nina som nu bara
bor en bussresa bort
kom hit och hälsade på.
sedan blev det dags för Julian's
födelsedag och Christians
familj kom ner. Julen ville
vi fira här så några dagar innan
julafton kom Pappa, Sara, Alice
och Angelina hit.

knappt någon snö och
massa regn närmade vi oss
februari och ännu ett
besök hemifrån. min fina
vän Andrea kom hit
och visade runt mig lite i götet.

i slutet på feb åkte vi tåg upp till
Östersund för att spendera 8
dagar tillsammans med familj
och vänner.
& i mitten på mars
tog jag med mig barnen
och åkte till Oslo i tre dagar.

Julian började på dagis i
april och här är vi nu
igen i maj månad. ett år senare.
med fler upplevelser i
ryggsäcken, massa erfarenheter
rikare och en längtan tillbaka
hem till lilla, kalla Östersund.

vilket händelserikt år.
och vilken lycka jag
känner över min lilla
familj. jag älskar er mina hjärtan!

har varit till sjukgymnasten
idag. hon frågar varför vi
inte börjat rehabilitera tidigare.
och vad ska man säga?
vi har legat på & frågat men
det har inte funnits tider.
min dotter blir snart ett år.
hon kan inte sitta själv, kryper inte,
kan inte resa sig och
är långt ifrån att börja gå.
jag vet inte om hon hade kunnat
det om vi fått in sjukgymnastik
tidigare, men chanserna hade
varit bra mycket större.
man märker att vården är sämre
här nere. i Östersund blev vi
kallade till barnhabben redan
när Minea var 4 månader..
och vi skulle sedan få göra ständiga
besök ändå tills hon blev 15 mån.
vi påvisade detta så fort vi kom
på Bvc för första gången här i gbg,
men dom verkar inte arbeta
likadant här. jag är så jävla
besviken och arg över att vi
flyttade. vården ska väl vara likadan
överallt i hela landet?

vi vet inte hur framtiden blir.
vi vet inte när hon lär sig
sitta, krypa eller gå.
nu är det träning som gäller.
både här hemma och
på sjukhuset som ligger en
timmes restid från oss.
dit ska vi nu en gång i veckan
och jag är så glad att vi
äntligen är igång nu!

nu har jag ätit lchf i tre veckor.
känner att jag lär mig nya
saker hela tiden.
den här veckan har jag
gått ner 0,4 kg så det händer
något hela tiden även om
det är lite. jag går iallafall inte upp
i vikt vilket känns riktigt bra.
barnen är fortfarande sjuka
även om Julian är betydligt bättre.
men nu har Christian fått feber och
jag är täppt och har ett rivjärn till hals.
hoppas vi blir friska snart så
jag kan ge mig ut på promenader
och hjälpa till mer med
viktminskningen. skulle ju vara
skönt att få komma ut lite.

idag måste vi försöka ta
oss iväg på Apoteket också.
och imorgon ska Minea
äntligen få träffa en sjukgymnast.
som vi har väntat.
hoppas bara det händer något
nu så vi kan påbörja träning med
hennes ben. skulle vara roligt
om hon iallafall kunde sitta
själv när hon börjar på dagis.

imorse klagade Julian
på öronvärk. gav honom lite
alvedon utan förbättring.
efter 30-45 min med konstant
gråt ringde jag mamma för rådgivning.
gav honom istället Ipren vilket
hjälpte. två timmar senare
ligger jag i badet och hör hur
Julian skriker och gnäller på
smärta igen. kliver upp, ger honom
näsdroppar och ber han sitta upp
så trycket i örat ska minska.
ingenting hjälper och han ligger
i soffan i ren panik och gallskriker.
då börjar Minea också tjuta så jag
slänger mig på telefonen och
ber Christian komma hem, eftersom
Minea också är sjuk så behöver
en vara hemma om vi ska
in på vårdcentralen med honom.
ringer 1177 och frågar hur ofta
jag egentligen kan ge Ipren
eftersom jag inte vet vad jag ska
ta mig till mitt i all panik.
var åttonde timma får man ge
Ipren, så han ber oss åka in direkt.
jag ringer och lyckas få en jourtid
på vårdcentralen så Christian
tar med sig lillkillen och åker.
nu sitter jag i soffan efter att ha
hängt tvätt och lagt Minea.
pjuhh, inte lätt att vara hemma
ensam med två sjuka barn som
måste ha full uppmärksamhet.
ena ligger och skriker av smärta
och den andra gnäller och tjuter
hon också. haha jisses!
om jag är bra på att hantera
krissituationer? eh, nej!
nu är det bara att vänta på
att Christian ska ringa så jag
får höra vad doktorn sagt.
mina älskade ungar, det finns
inget värre än att se sina barn
sjuka. man vill bara ta all smärta
istället för dom. huvva!

Julian är fortfarande dålig,
och nu har Minea också
blivit sjuk. det är först nu
som jag också börjar känna av.
hade tänkt gå ut idag men
jag vet inte om jag vågar riskera det.
hostan brukar bli tio gånger värre då.
men det skulle vara så förbannat
skönt med friskluft. har isolerat oss
inomhus i över en vecka nu..

imorse åt jag något nytt till frukost.
turkisk yoghurt med en skvätt
grädde, stevia & kanel.
funkade helt okej.
tog en hårdbrödmacka till då
jag gärna vill tugga på något också.

känner att min kropp är i obalans?
den bästa beskrivningen är väl att
jag typ känner mig vattenfylld som
vid en graviditet, fattar inte varför.
hoppas bara det försvinner snart.
mensen är tre veckor sen men
jag är inte gravid iallafall.
kanske är därför jag känner mig
lite konstig. aja, det blir väl
bra snart hoppas jag.

i helgen är Christian ledig
så jag tänkte passa på att
ge mig ut på en promenad
alldeles själv. det behövs.
nu ska jag röja upp här hemma.
fattar inte hur det kan bli
stökigt så himla fort, haha.
puss på er fina!

alltså jag längtar så sinnessjukt
mycket efter att kunna
visa utåt vilken person jag
egentligen är, härinne.
jag älskar kläder, och har
alltid gillat hiphopkläder mer
än den typiska "tjejiga" looken.
men att blanda feminint med hiphop
är så jävla snyggt. det är min stil.
den jag känner att jag är inombords.
men just nu går jag bara runt
i leggings och mammatröjor.
alltså jag spyr. så vill jag fan
inte gå runt. men just nu
är inte rätta läget att köpa kläder.
jag ska gå ner rätt många storlekar så
kläderna kommer vara för stora sen.
eller inom snar framtid iallafall.
det blir bara bortkastade pengar.

när jag nått mitt mål kommer
jag köpa kläder till förbannelse
och verkligen satsa på en schysst stil.
det kommer bli så jävla kul.

jag har en tjej som inspiration.
http://werun.se/caty/
när jag ser hennes bilder
och klädstil, blir jag påmind
om varför jag ska lyckas denna gång.
nu ska jag sussa, puss!

herregud vad veckorna
springer iväg. det är snart
dags att börja planera lite
inför Minea's ettårsdag. wtf!?
jag fattar verkligen inte.

Julian är fortfarande inte bättre.
inatt fick han sova på soffan
med Christian, & klockan tre
inatt vaknade jag av att han grät
och klagade på smärta.
imorse när jag kom upp låg
han i hög feber och såg hängig ut.
gav honom Alvedon som verkar
ha hjälpt litegrann iallafall.
min lilla älskling!
blir alltså en dag inne igen.
typiskt nu när solen skiner så fint..

dagens frukost fick bli en
räkmacka. fyfan vad lyxigt det kändes.
älskar lchf och den goda maten.

https://cdn3.cdnme.se/3187528/6-3/pic_5180bd8f9606ee31d1540fc8.jpg" class="image">

https://cdn2.cdnme.se/3187528/6-3/pic_5180bda0ddf2b31d9c27fd96.jpg" class="image">

https://cdn3.cdnme.se/3187528/6-3/pic_5180bdade087c3197975aaf9.jpg" class="image">