idag drog jag iväg en sväng
på gymmet. förbannat skönt
precis som varenda gång.
när jag kom hem stack Christian
iväg till grabbarna, dom ska ut
ikväll och jag är iiiinte alls avis.
jag var senast ut i augusti och
skulle mer än gärna "göra stan"
här i götet också.. men det kommer väl.

kikade på lorax ikväll med Julian och
käkade lite popcorn (det enda jag tillåter mig att äta nu) & det går faktiskt neråt
på vågen hörrni, även om det är
sakta. but hey, jag har inte bråttom.
vet att resan kommer bli lång
men vartenda litet minus är
sinnenssjukt motiverande.
måste mäta mig också, kanske
att det har hänt lite på den fronten
också, who knows.

nu ska jag försöka få mig lite sömn
innan minidonnan min vaknar
och vill ha käk. pussss!

ligger nerbäddad i sängen och
är helt slut. har sovit dåligt
ett bra tag nu och längtar efter
att verkligen få sova ut, lääääänge..
ikväll har jag därför känt mig
sjuk, frusen & haft huvudvärk.
hoppas inte jag ska bli dålig
igen nu när jag nyss låg halvt
död i influensan.

imorgon vill jag vakna pigg
och utvilad redo för ett gympass.
jag längtar efter värken som precis
försvunnit. den är ju skön på sitt
vis och man känner att man
gjort bra ifrån sig.

nästa vecka fyller Julian 4år.
tiden går riktigt fort och snart
vaknar man väl upp och ungarna
är i tonåren, haha.
DÅ kommer jag nog få sova.
eller så ligger man istället
vaken om nätterna då dom
inte kommer hem, haha jisses.

idag blev Minea 6 månader.
bjuder på en bild då hon var pyttepytte.
nu är hon ju stora tjejen <3

nä nu ska jag sova.
godnatt och puss på er!

ibland är jag lite väl snabb
att skriva inlägg.
rubriken under är såklart
helt fel och skulle vara till
ett annat inlägg, glömde ändra..
haha aja, nu vet ni det!

idag har Christian varit på
möte hela dagen och kommer
hem när jag sover.
blir så tråkigt att inte ha honom här.
så jag & barnen har städat och myst hela dagen
och sedan tog vi en eftermiddagspromenad upp
på affärn. rena döden då det är uppför
precis hela vägen, haha.

imorgon blir det öppna förskolan
vilket Julian alltid är lika
glad över. jag hoppas också
att dom ringer från mio och
säger att våran soffa har kommit,
det skulle vara drömmen!

nu ska jag fortsätta titta på stalkers.
pussss hej!

Minea helt inne i en leksak
på öppna fsk igår.
och Julian med en egenrullad
köttbulle från idag.

jag har alltid haft en fucked up
relation till mat.
den har funnits då alla andra
svikit, i vått och torrt liksom.

precis som för människor
med alkohol eller drogmissbruk
måste jag alltid kämpa.
dom kan ju sluta med skiten men
jag måste ju få i mig föda.
"det är bara att sluta äta glass, godis osv"
kan du tycka kanske.
för mig handlar det om så mycket mer.
min relation till mat går genom
mina känslor. jag äter när jag är
ledsen, jag äter när jag är glad, & jag
äter när det finns något att fira osv.

vi kan inte köpa hem ett glasspaket
och tro att det ska räcka några
veckor. då äter jag minst en skål
varenda dag. därför köper vi ingen
glass. det går bara inte.
det är ännu jobbigare då jag har
en sockertokig sambo som
gärna äter något gott om kvällarna.
jag får stå emot så många gånger
men ibland trillar även jag dit.
jag har sagt åt honom att bara
köpa på helgerna för då handlar det
om en dag jag ska ta mig igenom
inte 7. han har ju turen att inget
sätter sig på kroppen, men han
ser nog inte helt okej ut på insidan.

jag kommer få "återfall" och
äta skitsaker när jag inte borde.
men jag ger inte upp bara för att
jag gör misstag. det är bara
att fortsätta fokusera på målet.

jag vet att jag kan!

igår körde jag plankan
vilket jag alltid gör under mina pass.
jag gör tre repetitioner x 20 sek.
igår utökade jag till 30 sek och
var helt död efter tredje gången.
gjorde sedan en till magövning
som jag inte vet vad den heter och
avslutade vid en maskin som
tränar magen. jag har gjort likadant
varenda gång förutom vid maskinen.
jag har haft alldeles för låg vikt
så igår drog jag på lite extra.
äntligen har jag fått träningsvärk
i varenda liten magmuskel
känns det som.
hur underbart som helst.
jag älskar verkligen att ha träningsvärk
i magen, det är favoriten.
benen är bara jobbiga att ha
värk i när man tex ska gå på toaletten
och resa sig efter att ha suttit på
golv eller liknande.

jag är så glad över att ha hittat
min grej. styrketräning är den
roligaste träningsformen jag vet.
jag kommer aldrig bli tjejen som
springer i skogen då jag hatar
att springa. men nu tänkte jag
börja med intervallträning då
jag behöver jobba upp flåset lite.
älskar intervaller då det går
snabbt och ger snabba resultat.

det här med maten tycker jag är
lite svårt och hatar att det är
en djungel av råd överallt.
jag testar mig fram och får se
vart det leder känns det som.
ingen känner min kropp bättre
än vad jag gör, men jag bojkottar
allt som har med diet att göra.
jag tror nämligen att kroppen
behöver alla näringsämnen.
jag äter ytterst sällan mackor,
tar fullkornspasta framför vanlig
och försöker äta var tredje timme.
mitt problem ligger inte i maten.
jag har extremt svårt att äta
godis eller dylikt på "normal" nivå
blir det över efter fredagsmyset
äter jag gärna upp det under lördagen.
detta har jag insett inte funkar längre
så nu slutar jag med skiten helt.

det är tamefan på tiden att
jag sätter ner foten och visar
vem som bestämmer.
mitt godissug har gjort alltför
mycket skada på min kropp.

jag kommer tillåta mig själv att
äta tårta när Julian fyller år
men slänger resterna som blir
över då det bara räcker med en
bit under en dag, och inte
flera bitar under flera dagar.
tårtan brukar i vanliga fall
stå i kylen och räcka rätt många
dagar men för första gången i mitt
liv tänker jag ta kontrollen. på riktigt!

hejdå gamla liv och äckliga vanor.
nu välkomnar jag ett nytt hälsosamt
kapitel i mitt liv och en början
på en livsstilförändring.

i helgen har jag varit fruktansvärt lat!
ätit gott och inte alls tränat.
det blir fy med stort F.
idag startade jag därför min vecka
med ett pass på gymmet och det
var ju hur underbart som helst.

jag har en blogg jag vill tipsa
om. den är sjukt inspirerande för
er som också vill hitta motivationen.
http://120kg.me/
där har ni länken.
in och läs, bli peppad och
sätt igång du också.

idag har vi haft en riktigt
mysig familjedag.
först öppna fsk, sedan hem och
laga god mat och fixa klart
"gästrummet" aka våran skrubb.
nu kan vi gladeligen ta emot
gäster vilket känns helt underbart.

det blev ingen träning idag men jag
känner ingen ångest över det.
imorgon däremot bär det av mot
gymmet igen, och fyfan vad jag
ska svettas.
nu ska jag sova och njuta
över att Minea ligger i sin säng
så jag äntligen kan vända mig
utan att hon ska vakna.
får väl se när hon vaknar och ska ha
mat igen, då lär hon ju hamna här
bredvid så jag ska passa på att
njuta lite nu. puss hej!

nu har jag svarat på din
fråga anonym. den ligger i
kommentarerna i inlägget under.

idag är Christian ledig.
han följer med oss på öppna fsk
vilket ska bli riktigt roligt.
imorse skulle jag iväg och
träna men jag har haft en konstig
smärta i magen som inte släpper...
får se om jag kommer iväg ikväll, annars får jag helt enkelt köra imorgon
istället. C är ledig då också vilket
gör att jag kan träna på dagen.

nu ska jag försöka ta mig upp
ur sängen, duscha och fixa lite
innan vi åker. puss!

Minea har betett sig annorlunda
dom senaste dagarna.
vet inte om det är tänder påväg
eller vad det kan vara..
hon är otröstlig och skriker
i princip hela kvällarna.
väldigt jobbigt!
hon somnade strax efter elva
och då satte jag mig vid datorn
och kikade på filmen tusen gånger
starkare. har sett den förut men
jag kunde ändå inte slita mig.
känner igen mig rätt mycket
från skoltiden och hur lärarna
betedde sig. river upp
gamla sår och allt jävla svek
jag fått utstå....

jag blir så förbannad.
skulle vilja prata med min gamla rektor
och be honom dra åt helvete.
likaså kuratorn och alla andra
vuxna som bara lät allting
rinna ur sanden.

jag har skrivit om vad som hände
mig den där dagen i åttonde klass
här i bloggen förut, och jag vill
inte verka tjatig men det som
många kanske glömt minns
jag som igår..
fyfan vad besviken jag är, fortfarande.
efter så jävla många år.
det kanske är de som fått mig
att bli den jag är idag.
tjejen som aldrig mer kommer
hålla käften.
mamman som aldrig kommer
sluta kämpa om hennes barn
far illa på något vis.
och människan som alltid kommer
lägga sig i sånt som ingenannan
bryr sig om..

bokade in mig på ett bodypump pass.
fyfan vad tråkigt det va!!
jag håller mig till styrketräningen
hädanefter, helt klart!

körde moppen för första
gången idag, trots att vi haft den
över en vecka nu.
herregud vad roligt det var.
jag kände mig seriöst som 16år
igen och ville bara köra mera.
lite svårt att köra i en stad man
ännu inte kan så bra men det
gick det med.

imorgon tänkte jag hitta på
något med barnen eftersom vi varit
inne hela dagen och städat.
nu ska jag sova, är helt slut
i både kropp & själ.
puss och godnatt!

hellu!
idag är det lugna puckar
här hemma. jag har röjt undan
lite disk och Jullen har städat
rummet. ska väl ta och vika lite
tvätt sen så jag kan tvätta upp
ännu mer. det tar ju aldrig slut, haha.

ikväll blir det förhoppningsvis
träning eftersom den uteblev igår.
tränade ju i söndags så det gör inget
att jag fick vila lite igår.
får se om Christian släpper iväg
mig bara. han är lite orolig att
något ska hända då jag vistas ute
själv på kvällen. hittills har jag ju
kunnat träna på dagarna men
idag slutar han fem vilket inte
alls är lika passande då vi bor
där vi bor. tidigt i lördagskväll
alltså innan tio så var det ett
våldtäktsförsök just här där vi bor.
jävla idioter som gör att man som
tjej inte ska kunna känna sig trygg!

åker jag inte iväg och tränar så
har jag laddat hem en app
med bra hemmaövningar
så det får väl bli att jag gör dom
isånnafall, för träna det ska jag göra.

igår målade Christian i "gästrummet"
så imorgon kanske tillochmed ikväll
blir sängen ihopmonterad därinne.
alla delar ligger just nu ute i
vardagsrummet vilket jag hatar då
det ser så stökigt ut.

nu ska jag hitta mig någon lunch.
pusssselipuss!

idag är det måndag vilket
innebär öppna fsk för oss.
barnen älskar att vara där så
det är hur bra som helst.
synd bara dom har lunchstängt
mellan 12-13 varenda dag annars
hade man ju kunnat åkt dit lite
tidigare..
Christian slutar 16.00 idag så vi kommer
väl hem ungefär samtidigt vilket
aldrig händer annars. kul att
ha honom hemma på kvällen
för en gångs skull.

jag sticker förmodligen och
tränar ikväll eftersom jag vill
hinna med 4 pass/veckan.
perfekt att Christian köpt moppe
så kan jag ta den på kvällarna.
känns lite säkrare än spårvagn faktiskt.

nä nu ska lillan få gå och sova lite.
puss på er!

igår var vi på Liseberg
och det var hur mysigt som helst.
hade kunnat vara ännu bättre om
vi klätt på oss mer, haha.
Julian fick träffa tomten och
åka karuseller. han var slut
som artist när vi kom hem alltså.

idag åkte jag och tränade.
kändes lika bra som vanligt.
medan jag pressade på gymmet
var resten av den lilla familjen
och handlade.
när jag var klar blev jag upplockad
och sedan tog vi en sväng för att
utforska lite. Christian drog senare iväg
och köpte en våningssäng
där nederdelen är 150cm bred som
ska stå i vårat lilla "gästrum"
vi kommer alltså kunna ha tre
st sovandes hos oss nu vilket
blir helt perfekt!

nu är det snart solsidan
också. puss på er!

idag är det dag 45 utan soffa.
jag är så less på att behöva
sitta i Julian's lilla gröna puff
om kvällarna..
den åker ut genom fönstret
på dirren så fort soffan anländer, fy.

nu är xfactor slut för ikväll.
fyfan vad Malcolm är bra.
jag älskar hans låtar alltså!

nu blir det godnatt för min del.
full fart imorrn med besök på
Liseberg. hur kul som helst.
pussssss!

jag är helt död, seriöst!
idag när jag körde ben
och skulle precis köra sista
repet så grät jag nästan av smärta.
haha sick! blev jobbigt att
gå efter det vill jag lova.
det var mycket folk på gymmet
idag, men jag blundade och
hamnade i min egna lilla värld.
är glad över att jag lyckas stänga
av och bara kötta på trots att
jag ser ut som en liten säl
när jag ligger där mitt bland
kralliga grabbar och kör
plankan. jaja, jag är fet nu, men
fasiken inte länge till så det bjuder
jag på helt enkelt.

blev ingen ram idag, tiden rann
förbi och det känns lite sent
att dra iväg nu.
men imorgon ska vi på
Liseberg och kika
in allt mysigt dom fixat där.
finns bl.a. en julstuga där barnen
kan skriva önskelistor till tomten osv.
kommer bli riktigt mysigt!
tror Julian kommer uppskatta
morgondagen otroligt mycket.
näe nu ska jag läsa lite
nyheter innan lillan vaknar.
pusssseli!

idag är det dags igen.
Christian börjar 15.00 idag
så jag tänkte ta mig iväg på
gymmet om en liten stund.
känns så himla roligt.
jag älskar att få komma iväg.
känns redan som en självklar
sak för mig att göra nu
varannan dag.

efter träning tänkte jag åka iväg
med barnen och köpa en ram.
Julian ritade en grymt fin
teckning igår så den behöver
komma upp på väggen tycker jag.
gissa om han blev glad när jag
berättade det, haha sötkillen!

nä nu måste jag röra mig.
pusspuss!

på öppna fsk här i biskopsgården
kommer många med olika
bagage i ryggsäcken.
vissa från Turkiet, andra från Somalia.
några från Göteborg, och en eller annan
nyinflyttad precis som jag själv.

idag pratade jag med en supergullig
mamma från just Somalia.
hon flyttade hit för 4år sedan och
pratade rätt bra svenska.
det blev en diskussion om hur många
barn alla ville ha och hon svarar
- så många gud ger mig, han bestämmer.
en annan troende muslim
sa att man visst kan bestämma
själv, det finns preventivmedel för det.
men denna somaliska
kvinna såg inte det
som ett alternativ.
detta kan jag acceptera och till
vis del förstå mig på.

vi fortsatte diskussionen och kom
till en punkt jag inte alls
kan förstå.
enligt henne får hennes man
om han vill gifta sig med
fyra kvinnor samtidigt.
då blev jag genast frågvis.
- så du menar att männen kan
ha fyra fruar samtidigt?
- ja precis. men han måste kunna
hantera det bra.
- men kvinnorna då? får dom
gifta sig med fyra olika män?
- nja, alltså en kvinna klarar inte
det pga stress osv förstår du. är hon
gravid kan hon inte vara med någon
annan man. medan männen kan
"underhålla" alla fyra kvinnor, vilket
en kvinna inte skulle klara.
- jag skulle ALDRIG dela min
sambo med tre andra kvinnor iaf.
han är min och ingenannans.
- vi blir också svartsjuka, tro mig.
men det går bra så länge mannen
är bra nog åt oss alla fyra.

jag ville bara resa mig upp
och skrika WTF?
varför i helvete ska männen
få ha det så bra när inte kvinnorna
får? eller som hon sa "inte klarar av"
snacka om att se ner på kvinnorna.

jag blev så upprörd inombords.
vi kvinnor skulle fan visst klara av
fyra karlar samtidigt, vad är det
för smörja dom lurat på henne?

jag är glad över att jag är fri från
religion och kan bestämma helt
över mitt egna liv.
jag är inte styrd av varken karlar
eller gudar. tack för det!

all respekt till troende, men ingen
än jag själv bestämmer
hur många barn jag ska iaf!

jag älskar att det är alla slags
mammor som kommer till öppna.
det är roligt att det blir så blandade
kulturer liksom.
sen märker man hur "svensk"
man är många gånger.
denna kvinna jag pratade med
idag vill tillbaka hem till sitt land.
jag gapade bara och frågade
varför? Sverige som är så bra?
hahaha klart jag tycker, jag
är ju uppvuxen här.
aja, puss på er!

den här veckan vill jag vara man.
jävla hormoner och mens...
magont och grinig, usch!

idag blir det öppna fsk.
ska ta och göra iordning
en sovande Minea
och klä på Julian så vi kan
gå upp till spårvagnen och dra oss.
är så jäkla seg bara..
vill vara hemma egentligen, men
grabben måste få komma ut.
träffa lite barn och jag lite
jobbiga morsor.
vi hörs senare, förhoppningsvis
är jag lite gladare då. hej!

nä dagen började ju bra men
fyfan vad jag har velat slita
loss mitt eget hår 67743 gånger.
Minea somnar inte själv hur
mycket jag än försöker.
detta gör att jag varenda jävla
gång måste lägga mig i sängen
och hålla henne i handen.
ibland somnar jag också vilket
verkligen är pricken över i:et
NOT!

idag har hon somnat, blivit väckt av en skrikande storebror. somnat, blivit väckt.
somnat igen och blivit väckt.
hon var alltså helt förstörd nu
till kvällen. öööövertrött till tusen!!
hon skrek tills luften gick ur
henne för att jag var tvungen
att hjälpa Julian duscha...

nu har jag lagt den överenergiska
killen och hoppades på lite
egentid såhär på kvällen.
det fick jag inte för nu är
Minea vaken igen.
hääääärliga barn!

ja jag skulle behöva en semester.
ta in en helg på hotell helt själv.
detta går bara inte.
Julian behöver dagis lika mycket som
jag skulle behöva sova.

sen Minea kom har han endast gått
EN månad på dagis. en ynkapytte
liten månad. det räcker inte!
jag blir galen snart.
han också för den delen.

imorgon blir det äntligen
öppna fsk efter veckor av sjukdom
här hemma. som vi har längtat!

det blir förhoppningsvis en
bättre dag imorgon. godnatt på er!

alla misslyckanden av
viktnedgång i mitt liv har grundats
i ren okunskap och en ovilja
i att "offra" allt gott i matväg.
jag gick på pass, åt som vanligt
och ingenting hände så jag tappade
lusten. sen har jag druckit shakes
och tränat, men att ständigt
gå hungrig kändes helt fel
så det gick bara inte.

"varje ny dag är en chans
att förändra ditt liv"
och så är det verkligen.
ja, jag har fått höra ett flertal gånger
"vad ska få dig att klara detta den här
gången då?"
och nu kan jag svara - kunskap!
jag hade viljan lika mycket
då som nu. men nu vet jag så himla
mycket mer om allt.

mitt största mål är att känna
mig självsäker och stolt över
min kropp igen.
när jag börjar söka jobb vill jag
visa vem jag är utan att sitta
och skämmas över en kropp jag
inte trivs i och som speglar av
sig i min personlighet.

min lite "okända" dröm har länge
varit att få jobba i en klädaffär.
jag vet att jag skulle passa in så
himla bra. men kroppen har
hindrat mig. vad ska jag ha på mig?
hur ska jag kunna sälja
kläder om jag själv bara får
på mig ett par leggings?

så DÄR har vi min största drivkraft.
jag vill gå in och sälja mig på
en jobbintervju och gå rak i min rygg!
jag är en envis människa med en stor
vilja. jag har allting jag
behöver för att lyckas, en gång för alla.

det kommer inte bli lätt.
jag kommer få kämpa som attan.
och en annan skillnad nu från då
är att jag låter det ta tid.
förändringen sker inte över en natt
vilket jag nästan trodde förut.
men jag är så redo jag någonsin
kan bli på min näst största utmaning
här i livet. (den största var ju såklart
att få barn som nittonåring)

hade ställt klockan på
06.15 men blev väckt halv sex.
var på gymmet sju imorse vilket
jag är väldigt stolt över.
det känns så bra nu!
är otroligt glad över att jag skaffade
gymkort. hemmaträning var inte
riktigt min grej då jag hade
svårt att fokusera på annat än
barnen då.
på gymmet får jag egentid,
pumpa musik i hörlurarna &
bara fokusera på träningen.

idag åkte jag till det större gymmet
eftersom mitt kort inte funkar
på det lilla...
maskinerna där var lite annorlunda
och jag kände mig dum när
jag på flera av dom satte mig
helt felvänd osv, haha.
men jag blev svettig idag också
och hittade en maskin där
magen fick jobba lite.

idag vet jag inte vad vi ska hitta på.
om bara öppna fsk hade haft
öppet på eftermiddagen för alla
åldrar istället för 9-12..
men imorgon är det äntligen
dags igen. då ska Julian få leka
av sig med jämnåriga barn
förhoppningsvis.

idag blev det inget gym.
kan inte gå ut för hårt nu i början.
tänkte köra varannan dag till
att börja med.
inatt grät jag nästan mig
igenom träningsvärken.
fasen vad ont jag hade...
har alltså inte sovit sådär jättebra
men det får vara så nu.

idag ska jag däremot ge hem och
barn extra mycket kärlek.
städa, tvätta och fixa.
frågade Julian vad han ville
göra också. han sa kort och gott
pannkakor. så självklart gör vi det.
blir en promenad på affärn senare då.
bara uppför hela vägen dit så jag
får ju min träning idag ändå, haha.

näe nu måste jag upp och
käka lite frulle. pussss!

bjuder förresten på en bild.
ettårgammal typ! hej

ja den dagen då jag slänger
upp mina för & efter - bilder
kommer bli riktigt rolig.
då ska alla få se hur jag
"egentligen" ser ut.
att jag är fin som många ofta påpekar
när jag ska gå ner i vikt
tackar jag för.
men min kropp är allt annat än en
skönhet. mitt bmi ligger på fetma
så ja jag är en tjockis.

jag får alltid förklara för
folk som "tycker jag är fin som jag är"
att detta inte handlar om hur fin
jag är. detta handlar om min
hälsa. och dom som säger så
skulle aldrig vilja ha min kropp
så VARFÖR skulle jag?
varför ska jag nöja mig?

jag är 163 cm lång och
väger snart 100kg.
ni fattar själva att det inte
är sunt någonstans.

jag orkar ingenting, jag kan aldrig
få på mig något annat än leggings
och mina mammatröjor längre.
och jag vill inte gå på "big&beauty"
för att handla kläder...

så nu tar vi detta igen!
går jag ner till 75kg och
är nöjd, låt mig va!
vill jag gå ner till 55kg
och är nöjd då så ska ni också
låta mig va!
hur långa är ni?
vad väger ni?
granska er själva innan
ni säger hur mycket jag ska väga
utan att se "sjuk" ut osv....
jag är kort, min vikt kan faktiskt
vara 55 kg utan problem.
men eftersom det var år och dar sedan
jag vägde det så säger folk att
"det inte skulle vara den Marielle
jag känner" "du ska se ut sådär"
nä, och detta är INTE den Marielle
jag känner. hon ska inte vara tjock
och ha ett bmi som ligger på fetma.

det du gör min din kropp
är helt upp till dig, så hur fin jag
än må tycks vara i min
kurviga figur så är det inte du
som behöver gå runt i slafsiga
kläder och aldrig orka gå i trappor.
det är jag och min kropp.

nu orkar jag inte ta detta fler gånger.
eftersom ingen kommenterat
min viktuppgång så ska ni
inte heller kommentera min
viktnedgång.
jag går ner hur mycket jag vill
och kan. sen får vi se när jag
är nöjd! thats it.

imorse åkte jag iväg
på "lillgymmet" inte alls
långt ifrån oss.
jag började med att jobba
upp flåset på bandet.
sen jävlar tog jag modet till mig,
klev fram bland grabbarna
och ryckte åt mig ett par hantlar.
några kollade på mig som stora
frågetecken medan andra knappt
la märke till mig.
skönt, nu var det avklarat.
jag kunde inte många övningar
men jag försökte så gott jag kunde.
med malcoms "bredängstil" i lurarna
kände jag mig tuff nog att fortsätta
vid maskinerna sen.
jag kämpade och tänkte att
"jag skiter i hur dum jag ser ut, eller
att jag inte är så stark än. jag betalar
och har all rätt att ta användning
av hela gymmet"
då gick det av bara farten.
jag vågade testa maskiner jag
aldrig suttit i förut, följde instruktionerna
och öste på bara.
svetten rann längs med pannan
och lyckan var total.
jag älskade det!

men för mig går aldrig något
smärtfritt, såklart.
mitt kort ville inte fungera
när jag skulle in så jag
hade turen att bli räddad av
en krallig typ som också skulle morgonträna.
jag ringde gymmet där jag fixade
mitt kort och berättade detta.
hon sa att det inte skulle vara något
fel och bad mig åka till lillgymmet
då det är bemannat istället.
så för att jag ska kunna
träna imorgonbitti måste jag
dit idag igen efter 16.00
baaaaah!

jag är förresten helt mör i kroppen.
fasen vad bra det känns.
detta vill jag göra varje dag.
behöver bara lära mig fler
övningar..

såhär ser det ut i ghettot.
inte alls lika fint som på storgymmet.

man måste ju (iallafall jag)
ha morötter som pushar en
längs vägen.
jag har många, en påse full som
jag ska göra mig värdig att få ta del av.
jag vet bara inte hur jag ska
lägga upp det.
det finns många saker som jag
inte känt mig redo för att göra
som överviktig.

exempelvis fler & större tatueringar
(har en som jag fick
av min bror som 17-åring)
springa göteborgsvarvet,
bleka tänderna, få naglarna fixade,
paddla & klättra med familjen,
köpa massa nya kläder (vilket är ganska
uppenbart att jag behöver om jag blir mindre), gå på badhuset, gå till frissan
och göra en total makeover, spa, och
hoppa fallskärm.

vissa grejer är större än andra,
några dyrare men allting är
ju möjligt.
jag är fullt medveten om att jag
kan göra detta nu, det är inte grejen.
jag vill ha gjort mig förtjänt av det.
och sen vill jag inte tatuera mig
vid revbenen så länge jag är överviktig
till exempel.

dessa grejer vill jag göra
allt eftersom jag minskar i vikt
och omfång. cm är ju egentligen
det som spelar mest roll och inte
den där dumma vågen.
det är bara logiskt att om jag minskar
i cm förlorar jag garanterat lite i vikt också. men jag kommer aldrig
någonsin (efter allt jag lärt mig hittills)
stirra mig blind på vågen.

det känns bra. äntligen är jag
igång igen. nu krävs planering och
tålamod. mina sämsta sidor men
som så småningom kommer
bli mina bästa.
Let's do this!

äntligen tog jag mig iväg på
gymmet och signade upp mig.
jag var för feg att lyfta vikter och
testa maskiner, för herregud vad
folk där va. och vart var alla tjockisar?
jag kände mig som dumbo.
jag passade liksom inte in
där bland smala töser och
kralliga grabbar.
men med musiken från mina
hörlurar tog jag mig iallafall
fram till bandet. jag gick så svetten rann. min plan var att lyfta lite
också. men fegheten tog liksom över.
ska jag verkligen gå dit som ensam
tjej, in bland flåsande killar
och världens publik som stod bakom.
nä, inte idag. den gränsen var jag
inte redo att passera såhär första gången.

men som jag trivdes hörrni.
jag ville som aldrig åka hem.
EGENTID!!! jag njöt varje sekund.
imorgon ska jag till gymmet som
ligger närmre oss men som är
betydligt mindre än dit jag var idag.
då tänker jag banne mig
styrketräna!!
gör om, gör rätt som man
brukar säga. puss på er!

idag fick Minea sprutor i benen.
gick jättebra. våran lilla tjej var
superduktig! BVC här verkar riktigt bra
och våran sköterska hann prata
lite med Julian också. (4års-kontroll)
och äntligen blir jag hörd.
han har svårt med uttal vilket jag
påpekade redan förra året på BVC
i torvalla men där lyssnade ingen
riktigt på mig. nu ska han få gå till en
logoped då han har problem med vissa
bokstäver. det känns helt underbart
att dom tar tag i det direkt!
i övrigt tyckte hon att han verkade vara
en väldigt social och pratsam kille.
(hon ska bara veta hur mycket
vi pratar i våran släkt) haha. han
brås ju på mig just på den punkten ;)
men på måndag ska vi dit för en ordentlig koll på Julian.

vi åkte vidare till backaplan
och jag köpte träningskläder och
ett par hörlurar. har inte unnat mig
något över 100kr sen graviditeten
så jag kände mig väldigt glad
att äntligen få något "dyrare"
till bara mig. jag handlar ju bara
till barnen annars. dom går alltid
före mig, vilket jag tycker är
självklart. byxorna var gudomliga förresten. herregud vad sköna dom
ska bli att dra på sig till ett träningspass.
helt klart värda pengarna!

nu sover ungarna, Christian har åkt
och jobbat och jag som var vaken
till tre inatt borde också ta och vila.
kunde inte somna pga lilla Anna som
försvann påväg till skolan
här i Göteborg igår.
är riktigt trött nu vill jag lova.
pussss på er!

MEN jag stör mig så otroligt mycket på
när folk säger "det kommer gå så bra"
hur kan man uttala sig om något man
inte har en jävla aning om?

när Minea låg sjuk visste varken vi
eller läkarna något om hennes framtid
ändå skrev folk "det kommer gå bra Marielle" men då tänker jag såhär.
om hon hade dött då? vad hade dom
skrivit då? "ojdå, det gick inte
så bra det här"?

när inte ens läkarna kan säga att det
kommer gå bra, hur kan alla andra
då göra det?
SJÄLVKLART vill man ju att allt
ska gå bra, men skriv inte detta som
att du redan vet när du egentligen
inte har någon aning alls..

skulle Julian eller Minea få
någon allvarlig sjukdom
så skulle jag bli
förbannad om folk började skriva
ett sådant påstående.

"jag hoppas verkligen att det går bra"
är en mer passande mening
enligt mitt tycke.

så nu vet ni vad jag tycker om
det också. bra! pusss.

idag åker vi in till stan för att
hänga med Connie.
ska bli riktigt roligt att träffa henne
igen. var ju ett tag sen nu.

efter det åker Christian på jobb
och jag ska väl hem och få till
någon mat, tvätta och allt dedär
husliga man gör som mammaledig.

inatt har Minea sovit i sin säng.
fytusan vad jobbigt det har varit.
har ju fått kliva upp och ge henne
nappen flera gånger.
vet inte om jag orkar samma inatt..
hon kanske ska sova hos oss
ett tag till. då behöver man ju iallafall
inte kliva upp när man ska
ge henne nappen, men nackdelen är ju att det blir så
äckligt varmt och jobbigt trångt.
gaaah. tänk när hon kan börja dela
rum med Julian, åhhh vad skönt!!

näe lite frulle på det här så.
pussssss!

japp, då vare dags igen.
nu har jag slappat till det alldeles
för mycket. back on track som
man brukar säga.
jag har ett mål, en dröm.
jag vet att jag kan klara det.
fitnessfighten fick mig att inse
att allting är möjligt så länge man
kämpar. nu ska jag skriva in mig
på sportlife. kommer köra 10% cardio
och 90% styrka. ja, ni läste rätt.
styrketräning är det som gäller.
jag har läst och läst och läst en massa
om träning nu att jag är peppad
till tusen. ingenting är omöjligt.

under min månad med FF åt
jag enligt "reglerna" men träningen
uteblev och jag ångrar inte att
jag antog utmaningen i september.
men det blev helt klart fel månad.
flytt som skulle planeras, packning
som skulle bli klar, Minea med kolik, grejer som skulle säljas/slängas,
Christian med körkortsplugg och
mitt upp i allt detta skulle jag
hinna träna. jag var orkeslös
och stressad konstant.
Christian drog på sig magkatarr
pga all stress. vi hade sjukt mycket
att tänka på..

så mina vänner, jag har verkligen inte
gett upp. jag behövde bara landa
lite. nu har vi fått ordning här hemma, Minea's kolik är borta, rutinerna på ett
normalt liv är tillbaka.
NU är timingen verkligen rätt!

jag har varit sjuk i över två veckor
men är på bättringsvägen.
så nu kan jag äntligen pallra mig
iväg och skriva in mig på gymmet.
åker nog och köper träningskläder
redan imorgon och hittar ett bemannat
gym att skriva in mig på.

nu idag har jag lovat mig själv
att återfinna matrutinerna.
nu är det återigen slut på
godis, läsk och all annan skit.
jag har ju gjort det förr, detta blir
ingen match. värre är det att komma
iväg och träna, men jag får piska
mig själv till att göra det bara.

den enda som kan vinna och
förlora i detta är jag själv.
jag är värd sååå mycket mer
än övervikt, och dålig hälsa.
jag är värdig att få må bra och
skyldig mina barn en frisk och
hälsosam mamma!

"åh, jag vill också kunna äta allt. det
är så orättvist att vissa kan äta allt
utan att det syns på dom"

så tänkte jag förut.
men med lite kunskap i ryggsäcken
har jag nu vänt tankarna till något
positivt istället. jag ser inte detta som
en "uppoffring" jag måste göra.
jag väljer helt enkelt att må bra
och vill byta livsstil för att jag är VÄRD det. detta är inte något
projekt som kommer vara över när
jag nått mitt mål. detta är mitt nya
liv, och det är så efterlängtat.

vad göra idag?
skulle behöva åka och köpa en
mindre roller så jag kan måla
klart i hallen. är bara så otroligt trött.
har sovit dåligt inatt pga konstig
värk i munnen. vet inte om det
är en visdomstand påväg eller
om jag har fått världens största hål?

jag har aldrig någonsin haft svårt
för att somna. igår låg jag i timmar
utan att lyckas. värken gav aldrig med sig. skulle haft en pära att bita i
som Lina i Emil, haha åhh gullepojken.

annars då, jo vi är fortfarande sjuka...
lillan har tydligen tagit över Julian's
hosta och min snorighet.
lider så otroligt mycket för hennes
skull. stackars liten. eftersom hon
verkligen inte gillar vatten så
har vi försökt "lura" i henne det,
men hon får kväljningar varenda gång.
fattar inte hur hon kan tycka att
det är så himla äckligt, haha.
nä nu ska jag lira quizkampen, puss!

när fan ska folk fatta?
jag hatar när någon berättar något
för mig om någon annan.
ett exempel kan vara -

"visste du att Frida har sillisar Marielle?"
"nä, hur vet du det"
"amen Johanna du vet, hennes bästa kompis sa det till mig"

här skulle jag kunna vara så dum att
jag fullständigt litar på detta påstående.
för det är just vad det är, så länge jag inte tagit reda på fakta själv.
och sen sprider detta vidare som en löpeld. jag gjorde det förr.
men nu frågar jag istället denna
Frida om hon har sillisar, eller så håller jag käften tills jag verkligen sett eller hört hon säga detta själv!!

jag orkar inte lyssna längre.
jag stänger av helt när någon drar
igång och ska "skvallra"
jag bryr mig inte.

men nästa gång ni klagar
över att folk snackar skit så granska
förfan er själva och erat beteende!!

följ mig vettja. jag är jättekul.

man vet att man är i förorten
när man ser dessa kiosker.
vi kallar just denna, som hör till
vårat område för ghettokiosken.

aja, shit the same.
idag har vi ingenting planerat
precis som alla andra dagar, haha.
funderar på att ta en tripp upp
till Östersund om någon vecka.
vet bara inte om jag vågar än.
två ungar, tåg, helt ensam.
ja det lockar ju inte direkt...
men vi får se, då skulle vi iallafall
ha något att göra i ett par dagar.

nu är det förresten nära till soffa.
fyfan vad less vi är på att behöva
sitta på golvet och se på tv.
ibland tar jag Jullens puff, men jag
vettetusan om det är så mycket
skönare alltså, haha.

vilken natt.. pjuuuh.
först vaknar Minea 02 och ska äta.
sen kommer Jullen upp och
klagar på öronvärk.
han får vara uppe och se
på film men gråter av smärta
och kommer in till oss gråtandes
några gånger. tillslut lägger han sig
i våran säng. 4st i en säng som är
160 bred är inte att rekomendera..
barnen har väl sovit hyfsat, men jag
och Christian. haha ohmy!
så idag blir det apoteket och inhandla
mediciner och "bra att ha" grejer ni vet.

fick iallafall 4 timmars oavbruten
sömn så jag ska väl inte klaga.
sov som en prinsessa fram till 02
så det tackar jag för.

idag hade jag velat hitta på något roligt.
vi får se hur lillkillen mår, just nu
ser det ut att bli ännu en tråkigt
innedag. men jag ska bannemig ut
och gå, det behövs. jag behöver
lite ny energi.
ska kirra frulle till grabben nu.
ma råkes, hej!

jag har alltid älskat att sova.
för att jag ska fungera och må bra
behöver jag omkring 8 timmar varje natt. har inte riktigt sett mycket av
dom timmarna dom senaste fem åren...
fyfan vad jag längtar efter det.
jag är så sugen på att checka in
på hotell en helg och bara sova, haha.

imorgon är Christian ledig.
då ska jag unna mig själv
en lång jävla promenad helt ensam.
hög musik i lurarna och bara gå
så långt jag orkar.
först måste vi städa upp kaoset
här hemma annars kan jag inte
slappna av städfreak som man är.

nu ska jag sova. lillan lär väl
vakna vid fyra som vanligt och ska
ha käk. gäller att lägga sig i tid om
kvällarna. pusss!

jag är så less...
Minea vägrar somna utan att
man ska ligga bredvid och
hålla handen, stoppa i nappen
som hon ständigt tappar och helst
klappa henne på rumpan.
livet blir så förbannat begränsat.

"gå ut och gå med henne i vagnen"
jaaaaaa jag vet!!!! hon somnar då, men så fort man kommer in vaknar hon igen.
precis som Julian gjorde.
hon kan inte ens sova längre än
5 min på balkongen för då står
vagnen still. det funkar inte för fröken.
men jag orkar inte vagga, gå ut och gå
eller ägna halva mina dagar i sängen längre. nu är det sluttramsat tjejen!

nu tog jag striden.
la ner henne i vagnen inne
och gick därifrån.
jag gick dit och gav henne
nappen 1456 ggr ungefär och nu
efter en halvtimmes kämpade
gav hon äntligen med sig.
MIRAKEL!!!

man kommer till en punkt då man
inte orkar längre. nu har jag nått den.
hon ligger och skriker en stund och
jag går dit efter någon minut.
säger att hon ska sova, ger henne
nappen och går igen.
innan jag fick barn tyckte jag det
lät så jävla hemskt. men när man
provat precis allting annat så lovar
jag att man är så less och slut i huvudet
att man bara vill få barnet att sova.

nu har inte vi haft den turen att
ha barn som utan protest somnar
själva. vi har varit tvungna att gå
sönder golven, guppa sängen och
behandlat dom som gudar typ.
man orkar det ett tag, men sen vill
man fan i mig bara gå därifrån.
eller lämna hemmet helt..

har man dessutom haft kolik
att tampas med i månader innan
så vill man ibland bara få vara ifred.

att ha fått två ungar med kolik
är bland det jävligaste jag varit
med om här i livet. inte en enda gång
har vi kunnat njuta av den "underbara"
bebistiden som det så himmelskt kallas.
både jag och Christian har längtat
efter att dom ska växa upp.
jävla bebistid, du suger!
vi har också haft turen på våran sida
att få båda barnen i v.34
vad är oddsen på det liksom?
då har vi haft denna förbannade
bebistid ännu längre..
nä fyfarao.

vilket klagoinlägg detta blev nudå.
men bloggen är till för mig och jag
avreagerar mig bäst genom ord.
så tack för mig!

ja, det hade verkligen varit
perfekt om jag bara hade haft en
vän här i Göteborg.
jag kommer aldrig iväg själv..
jag vill gå på bio, käka ute, dra
på krogen, fika och ha någon att
fly till när jag vill ha en stund för
mig själv. eftersom jag fortfarande
är sjuk så har det inte känts särskilt
aktuellt att skaffa gymkortet än.
det kommer bli skönt att få någon
timme helt på egen hand.
så just nu vill jag bara bli frisk
så jag kan börja träna.

Christian har ju iallafall
grabbarna här, han kan åka dit
och hänga om han känner för det.
sen jobbar han ju också, vilket
gör att han kommer hemifrån
till skillnad från mig.

när jag fick Julian kände jag mig
lika ensam som nu.
ingen av mina vänner hade barn
vilket gjorde att jag spenderade
mycket tid hemma. det sög!
nu när jag fick Minea hade helt
plötsligt många jag kände fått
eller skulle få barn.
det var så annorlunda eftersom
man hade något gemensamt nu.

Sandra, mitt hjärta.
jag saknar dig så jag gråter ibland.
fan vad jag önskar att
du fanns nära mig.
jag älskar att Malva kom till jorden
och fick dig på fötter igen.
hon är bäst. älskade lilla malvisen.
du&jag fick tillbaka vänskapen
igen. vi var så tajta förr, och nu
fick vi en ny chans...
jag älskar verkligen att bo
i Göteborg, men jag hatar att
inte du finns här med mig.
vi har velat flytta hit i flera år
men det var innan jag hade dig
i mitt liv igen. nu när chansen
till flytt kom så kände jag en stor
sorg när jag äntligen hade vänner
som fått barn..
nu är det som att börja om på
ny kula. känslorna jag hade
när jag precis fått Julian
kommer tillbaka. jagbehöverdig!

jag gillar inte öppna förskolor.
jag går dit för barnens skull.
mammor kan vara en riktig
pain in the ass med all jämförelse
hit och dit. och dom ska ständigt
berätta hur mycket deras ungar kan
även fast ingen egentligen bryr sig.

det är svårt.
jag vill ha ett jobb istället.
chansen till att få nya kompisar
är betydligt lättare då.

vi valde att flytta hit eftersom
vi alltid har drömt om att bo här.
och att vi har barn stoppar
inte våra drömmar. fast folk
kan tro det. det blir lite mer
planering med barn bara, men
man kan fortfarande åstadkomma
sina drömmar, vilket vi nu är
ett tydligt exempel på.
att Göteborg ska ligga så långt
ifrån Östersund är lite jobbigt såklart.
men vi behövde komma därifrån
då det kändes som att staden
inte kunde erbjuda det vi ville längre.

näe, nu har jag matat Minea och
ska försöka somna om innan
Jullen vaknar. Christian jobbar
natt och är väl hemma runt nio
någongång. pusss på er!

det finns inget härligare
än att se denna syskonkärlek.
så fort Julian kommer in i rummet
vänder och vrider Minea på sig för att
möta honom med blicken.
han gör henne så himla glad
vilket värmer en moders hjärta.
även om det är tufft och jag vill
slita av mig håret många gånger
så är jag så otroligt lycklig
över att jag har barn.
jag är också glad över att få dela
detta med min älskade Christian.

vi har gått igenom så himla mycket
och varit nära att förlora våran
lilla tjej vilket har varit jobbigt.
ni får vi se hur framtiden blir
helt enkelt då ingen kan veta
om hon kommer vara skadad
på något vis pga denna dramatiska
ankomst till jorden.
jag nojjar ständigt över hennes
utveckling och jag vet att
för tidigt födda är lite segare med
allt egentligen det första året.
jag hoppas bara att hon slipper
få några men.....
självklart är jag överlycklig att
hon lever eftersom det var så
pass dramatiskt.

idag är jag tacksam.
jag har det bra.
vi har tak över våra huvuden,
mat på bordet, och två fantastiska
barn att dela livet med.
jag och Christian är två stolta
föräldrar som kämpar på
trots motgångar.
vi följer våra drömmar och låter
ingenting stoppa oss.
det gillar jag.
jag älskar att du älskar mig.
inga ord i världen kan beskriva
min kärlek till dig, eller våra barn.

herregud vad tiden rusar förbi.
om 28 dagar blir Minea 6månader.
den femte december fyller Julian
4år, och själv är jag inte en dag
över 16?

vi är fortfarande sjuka här hemma.
Julian med världens hosta som
inte låter honom sova om
nätterna. Minea med snoret som
bara rinner och jag med båda
ovanstående problem. fyfan
för förkylningstider.
jag vill bli frisk så att jag äntligen
kan börja gymma.
har ju satt upp mitt slutmål
till maj så det är dags att börja
jobba för det på riktigt nu.

Christian jobbar natt vilket
det blir mycket av nuförtiden.
det är så himla tråkigt att inte ha
honom hemma om kvällarna.
jag blir så ensam efter sju eftersom
båda kidsen oftast sover då.
lillan är det såklart lite olika
tider med, men hon äter oftast
runt fem-sex och blir trött där vid sju.
Julian orkar aldrig en minut
över halv åtta eftersom han
kliver upp fem, halvsex
på morgonen.

nä nu ska jag ta hand om mina
sjuka barn och hoppas att jag
också får en chans till sömn inatt.
puss på er!

ja just det. hade en bild också.
äntligen börjar det bli som jag vill
ha det här hemma med all
mysig inredning.
sovrummet är nästan klart nu.