japp, då vare dags igen.
nu har jag slappat till det alldeles
för mycket. back on track som
man brukar säga.
jag har ett mål, en dröm.
jag vet att jag kan klara det.
fitnessfighten fick mig att inse
att allting är möjligt så länge man
kämpar. nu ska jag skriva in mig
på sportlife. kommer köra 10% cardio
och 90% styrka. ja, ni läste rätt.
styrketräning är det som gäller.
jag har läst och läst och läst en massa
om träning nu att jag är peppad
till tusen. ingenting är omöjligt.

under min månad med FF åt
jag enligt "reglerna" men träningen
uteblev och jag ångrar inte att
jag antog utmaningen i september.
men det blev helt klart fel månad.
flytt som skulle planeras, packning
som skulle bli klar, Minea med kolik, grejer som skulle säljas/slängas,
Christian med körkortsplugg och
mitt upp i allt detta skulle jag
hinna träna. jag var orkeslös
och stressad konstant.
Christian drog på sig magkatarr
pga all stress. vi hade sjukt mycket
att tänka på..

så mina vänner, jag har verkligen inte
gett upp. jag behövde bara landa
lite. nu har vi fått ordning här hemma, Minea's kolik är borta, rutinerna på ett
normalt liv är tillbaka.
NU är timingen verkligen rätt!

jag har varit sjuk i över två veckor
men är på bättringsvägen.
så nu kan jag äntligen pallra mig
iväg och skriva in mig på gymmet.
åker nog och köper träningskläder
redan imorgon och hittar ett bemannat
gym att skriva in mig på.

nu idag har jag lovat mig själv
att återfinna matrutinerna.
nu är det återigen slut på
godis, läsk och all annan skit.
jag har ju gjort det förr, detta blir
ingen match. värre är det att komma
iväg och träna, men jag får piska
mig själv till att göra det bara.

den enda som kan vinna och
förlora i detta är jag själv.
jag är värd sååå mycket mer
än övervikt, och dålig hälsa.
jag är värdig att få må bra och
skyldig mina barn en frisk och
hälsosam mamma!

"åh, jag vill också kunna äta allt. det
är så orättvist att vissa kan äta allt
utan att det syns på dom"

så tänkte jag förut.
men med lite kunskap i ryggsäcken
har jag nu vänt tankarna till något
positivt istället. jag ser inte detta som
en "uppoffring" jag måste göra.
jag väljer helt enkelt att må bra
och vill byta livsstil för att jag är VÄRD det. detta är inte något
projekt som kommer vara över när
jag nått mitt mål. detta är mitt nya
liv, och det är så efterlängtat.