idag tog vi bussen till Ikea.
går ju så smidigt att åka dit alltså.
handlade lite mer grejer till hemmet.
skohylla, gardiner, dörrmatta och lampor. egentligen vare tänkt att
vi skulle ha en liten, vanlig
dörrmatta, men vi tog från fel
hyllplan och med oss hem fick
vi en fullstor matta som var 82x200.
men den blev ännu bättre faktiskt.

våran skohylla är alltid proppad med
skor så när vi får gäster ställs skorna
på golvet och det blir blött och skitigt.
men nu slipper vi ju det problemet :)

den kroppen vill jag ha tillbaka.
sen hårfärgen tar jag på samma gång.
måste alltså kirra både gymkort
och hårfärg idag, bra!

jag är urusel på att uppdatera
bloggen. men livet som tvåbarnsmamma är allt annat än lugnt.
oftast när Minea sover så passar jag
på att städa, tvätta, fixa disk eller
umgås med Julian.
nu när jag varit sjuk så har jag
vilat rätt mycket på dagarna och
städat och fixat på kvällarna.
i lördags var jag så dålig att jag
seriöst trodde jag skulle kolavippa.
sist jag sån feber var jag liten
flicka. nu låg jag och grät av
smärtan som ilade i kroppen,
sängen kändes
som om den flöt på vatten &
jag sa till Christian att jag hellre
ville dö....
jag tog mig igenom natten
utan Alvedon då vi inte hade
det hemma. sov otroligt dåligt
och feberyrade. eftersom vi fått
låna bil över helgen erbjöd sig
Christian att åka och köpa
någon form av smärtstillande, men
tanken på att Minea kanske skulle
vakna när han var borta gjorde att
jag hellre låg och kved.
toalettbesöken var svåra då det
pirrade i knäväcken när jag gick,
trodde jag skulle ramla ihop varje gång.
jag kan uppriktigt säga att jag aldrig
i hela mitt liv varit så sjuk.

hade precis alla symptom
för influensa, så det blir nog till
att vaccinera sig nästa år..
jag som alltid sagt att den skiten
inte skulle kunna drabba mig, och
att vaccin skulle vara helt onödigt.
men dedär vill jag aldrig uppleva igen.

nog om sjukdom och tråkigheter.
igår kom min älskade lillebror
hit från Norge. han och Nina tog
bussen och anlände vid 11 på
söndagsmorgonen.
han och Minea fick äntligen mötas
för första gången vilket värmde
mitt hjärta oerhört mycket.

vi bestämde oss att åka på Ikea
trots att jag var klen, men med
smärtstillande i kroppen gick det
rätt bra ändå. jag slapp åka rullstol
vilket jag hade trott jag skulle
behöva göra.
André & Nina säger till mig
och Christian att dom betalar
det vi vill handla, som en tidigt julklapp.
detta uppskattades sjukt mycket
då det varit en jobbig ekonomisk
situation för oss nu med strul
av försäkringskassan och diverse
utgifter vi inte riktigt räknat med.

i fredags handlade vi väggfärg, så nu
ska vi fixa till förrådet och göra
det till extra rum med gästsäng att tillgå.
sen ska vi boka in någon helg
framöver då André & Nina kan
komma och sova här.
sen kommer det bli perfekt för oss
att kunna ta emot besök från norr.

älskar förresten att vi har Ikea
så himla nära nu.
man kan småhandla lite när
man vill istället för att behöva
handla för tusentalskronor
vid ett & samma tillfälle.
inredning och småjox är lite
av en kick för mig.
jag blir alltid så lycklig över att
kunna fixa till det mer mysigt
hemma. igår handlade vi
saker jag velat ha en längre tid
så lyckan var total vill jag lova.

livet rullar på här nere.
jag trivs, barnen verkar trivas
och så även Christian.
men jag skulle ärligt kunna
skriva en hel bok om
denna jävla spårvagnsskiten.

för er som inte vet är dom flesta
spårvagnarna typ hundra år gamla
vilket innebär no barnvagnsanpassat
what so ever, bara trappor som man
inte tar sig uppför utan hjälp.
sen finns en del nya som
är anpassade för oss och rullstolsburna.
och dom hoppas man alltid ska komma.

idag när vi ska kliva av är det fullt, vi är tre barnvagnar plus en pensionär som
promt skulle på med rullatorn 2 stationer
innan vi skulle kliva av.
när vi sedan ska försöka ta oss ut
i all kaos är det trångt och jag ber
Julian gå ut före mig.
jag får inte loss vagnhelvet och
dörrarna stängs varpå paniken
hinner omfamna mitt hjärta och
jag hör Julian i desperata rop på mig.
jag slänger mig på dörröppnaren och
hinner i all hast kliva av.
fyfan vad tankarna hann bli
många på denna korta stund.
det finns plats för tre med hjul,
inte fyra din toka!!
ta nästa vagn bara?

sen ska vi hem.
en ny vagn kommer inrullande
och till min glädje ser jag att det
bara är en vagn ombord.
jag ställer mig redo men först ska
som vanligt 100 pers ut.
ett tonårsgäng på 6-7 st kliver
av längst bak och passerar oss
framför vagnen. jag kan inte komma
in och dörrarna går igen.
jag trycker på öppnaren men
spårvagnen åker ifrån oss.
hinner dra en djup jävla suck
och sen kommer nästa vagn.
en gammal jävel med trappor
men jag ska bara med den ändå.
får hjälp upp och då till nästa
problem som verkar vara så förbannat
svårt för folk att förstå här nere.

det är alltid fullt med stående
passagerare på barnvagnsplatsen
på dessa vagnar men tror ni att dom
flyttar sig självmant?
dom fattar ju uppenbarligen att
jag ska stå på den barnvagnsresarverade platsen
men jag behöver ALLTID be dom
flytta på sig, varenda gång.
HALLÅ?? är ni totalt dum i huvudet?
tror ni att jag ska ställa
min vagn på ett säte som en liten
hund eller? gahhh!

förutom detta som faktiskt är
ett problem för oss med barnvagnar
så är Göteborg lika bra som
jag hade föreställt mig.

ja vi bor i ett "ghetto"
ja det är 80% invandrare här
och ja, det skedde ett mord
vid hållplatsen innan våran
(vi har den sista)
folk ska verkligen berätta det för
mig varenda gång, och varenda
gång sitter jag som ett retard och
lyssnar och bara nickar.
inom mig ler jag stort.
denna information folk vill
ge mig rör mig inte i ryggen.
jag trivs så förbannat bra.
invandrare är människor också
hörrni, man kan faktiskt hälsa på
dom precis som svenskar, och
utan att ens bli rånad :O
- ahaa, bor du där.... (konstig blick)
- jaaa, och jag trivs så förbannat bra
ska du veta. fina naturtillgångar, många
ungar som leker ute varenda dag
och sjukt trevliga grannar!
- jaha, jo men det är rätt fint ändå. hehe
(muppigt skratt som ett försök till en ursäkt i att ha försökt skrämma
iväg mig härifrån)

tack för mig.
Minea får stå för bilden idag, puss!

jag är glad över att vi flyttade.
det är så himla roligt med en ny
stad, nya människor & allt man
kan göra här. det jag fortfarande
har lite svårt för är spårvagnarna.
sen denna oförmåga att vänta på
sin tur med att kliva av & på
existerar inte här.

idag skulle vi åka hem
efter att vi handlat.
jag ställer mig redo med barnvagnen
och spårvagnen kommer in.
en kvinna efter mig tränger sig
före och skyndar sig på spårvagnen
trots att flera stycken ska kliva
av först och främst.
nu hade jag tur och kom med
men hade det varit fullt hade jag
fått vänta på nästa trots att jag
var före. sånt irriterar mig verkligen.
folk är mer galna här nere och
gör allt för att komma med.
det är inte riktigt min stil
men jag är inte den som inte
skulle våga säga till.
hade vagnen varit full och
hon tagit den sista barnvagnsplatsen
som jag skulle haft så hade jag
fanimig tagit tag i henne och
bett henne backa undan.
annars finns det inte mycket att
klaga över, människorna här
är verkligen supertrevliga överlag
och staden är så himla vacker.

jag har alltid gillat mig själv, mina kurvor, mitt hår, & mitt ansikte.
hittade en bild på mig själv ikväll.
16 år och sjukt jävla fin.
det tyckte jag även då.
jag minns hur nöjd jag var
just där. inte den smalaste men
verkligen inte överviktig.
nu väger jag betydligt mycket mer
och har nog aldrig känt mig
så ful som jag gör nu.
allt ligger inte i vikten nu.
mitt ansikte är inte detsamma.
för 2 år sedan genomgick jag en
käkoperation i Umeå.
efter den har jag varit fruktansvärt
missnöjd med mitt utseende då min
näsa helt ändrade form.
vissa tycker jag är löjlig, visst.
men har man som jag ALLTID
varit nöjd med allting i ansiktet
så är det som en jävla käftsmäll
att inte längre få känna så.
jag visste att det kunde ske.
"ska du verkligen operera dig? tänk om näsan blir konstig?"
var Christian's ord till mig då.
läkaren hade berättat att näsan
kunde få ett annorlunda utseende.
inte alltid, men det fanns en liten risk.
ALLT jag nånsin velat är att kunna bita ihop och få ha ett normalt bett.
det ångrar jag nu. jag hade kunnat levt
med dedär skeva jävla bettet!
min näsa blev sig inte lik.
och nu är jag sjukt missnöjd
och känner inte igen mig själv
i spegeln. jag kommer genomgå
en näsoperation. jag ska försöka
få tillbaka min näsa igen, så äre
bara. och sen mitt viktproblem
det är inte över. nu har jag hittat
ett gym här i närheten så
mitt gamla jag är inte ouppnåeligt.
bara jävligt långt bort just för tillfället.
men jag har fortfarande inte gått
upp det jag gick ner under FF.
nu tänker jag bara köra vidare
och stå vid mållinjen som
en äkta jävla vinnare!

vi bor äntligen i våran drömstad.
vi gjorde det! grejen många andra
aldrig skulle göra.
men hur många tänker inte
"åh, här skulle jag vilja bo"
och efter semestern åker man hem
och klagar över kyla, regn, tråkigt
folk, tråkig stad
"det händer aldrig något här" osv...
vi ville bo i vårat semesterparadis.
båda har alltid älskat Göteborg, men
tajmingen har aldrig hängt med.
nu kom chansen, och snabbt gick det.
lägenheten är äntligen urstädad, fin och vi börjar känna oss hemma här.
området är mysigt med många barnfamiljer. fin natur och så
nära in till nordstan, göteborgs kärna.
vi har börjat landa nu, och varje dag
säger Christian till mig
- tänk att vi bo här nu Marielle, i Göteborg. kan du fatta att vi gjorde det?
han kommer säkert fortsätta säga så
varje dag fram till jul typ, haha.
men vi är så glada att vi vågade
ta steget. jag älskar Östersund också, men Göteborg har fångat mitt
hjärta sen första gången då jag
som liten flicka var här.
då trodde jag aldrig att
jag skulle bo här som vuxen.
jag har alltid sett mig själv
som en småstadstös, &
längst in i hjärtat är jag nog det.
men här finns sååå mycket mer
än Frösö zoo, jamtli, djungelhuset & badhuset. för det var typ det
Östersund erbjöd oss som barnfamilj.
vi kände att det inte räckte, vi ville
kunna bada ute om somrarna, ha tillgång till tivoli när vi vill
och inte bara under yran.
vi ville ha större lekplatser, mer
badhus och finare parker.
sen även större chans till jobb
för min del då Christian redan
har sitt på det torra så att säga.
nä, fyfan vad jag är stolta över oss.
att vi verkligen vågade.
jag ångrar det inte en sekund
ska ni veta! men jag saknar
såklart alla hemma i norr.
det kommer någon eller något
aldrig kunna ta ifrån mig <3

vi har fått ordning i lägenheten men
jag, Christian & Minea sover fortfarande
i vardagsrummet då vi inte köpt
någon soffa ännu, och vill kunna
se på tv bekvämt. lär ju bli såhär
några veckor till då soffor oftast
har en beställningstid.
sovrummen är omtapetserade och fina
nu, sen har vi två hallar jag
tänkte måla vita, plus köket.
vardagsrummet vill jag tapetsera
då det är så fruktansvärt dåligt gjort.
det får dock vänta eftersom tapeterna
är ljusa och helt okej än så länge.
jag stortrivs med storleken, en trea
på 94kvm med ett stort badrum
som har en liten "tvättstuga"
plus en liten toalett..
nu slipper jag stresskita om Julian
behöver kissa samtidigt, haha.
köket har nya fina köksluckor
och handtag jag alltid velat ha.
balkongen är stor och vi har
sol från dagen till sent på kvällen.
kommer bli många middagar
därute i sommar.
just det, eftersom vi har ett rätt stort
förråd inne i lght så ska vi måla
om där och köpa två gästsängar
att ställa in som alltid får stå utfällda.
detta kommer göra det enkelt då
vi planerar gäster av alla våra kära
i norr som kommer komma i omgångar
och bo hos oss.
det kommer bli bra det här, nu har
vi städat in oss och allt känns sååå
mycket skönare. PUSSS!

https://cdn3.cdnme.se/cdn/8-1/3187528/images/2012/pic_5070a3209606ee01be6a3868.jpg" class="image">

hej!
just nu är jag lite bitter.
visst, vi fick en lägenhet.
förstahandskontrakt & bra avstånd
till Christian's jobb.
men, som Tony Irving brukar säga.
MEN! lägenheten är ett jävla skämt.
att tapeterna är fula kan jag ta
tänkte jag. det får vi fixa.
men att det är 15 lager tapet i varenda
rum är inte okej. ett helvete till
underarbete för er som inte vet.
vilka idioter har tapetserat här?
den släpper lite varstans pga av
att det blir för mycket.
sen ringde en målare mig idag.
sovrummen ska dom tydligen tapetsera
och ville komma in i lgh.
hyresvärden har inte berättat detta
för oss och hade själva valt dom nya tapeterna. jag förklarade våran situation, att vi är i sthlm i väntan
på tåget, och rummen fulla med prylar, ni kan inte komma nu sa jag då.
han var schysst, frågade om vi själva ville välja tapeter istället
och om dom kunde komma
imorgon och börja måla taket.
sjääälvklart gubbar!
så imorgon har dom med sig
tapetkatalogen och börjar tapetseringen
på fredag. tack och lov!
resten får jag göra själv även
om det kommer bli ett helvete.
även om jag skulle vilja måla så
går det inte, tapeten kommer att släppa,
bilda bubblor osv...
sen kommer allt de andra.
handtaget i badkaret hänger
löst, hålen är alldeles för stora.
badkarskanten går inte att sätta dit
så det står löst. kylen är ny
men har stora repor på dörren.
frysen är gammal och låter, sen
går den inte att skjuta in så det
är ett stort gap mellan väggen
och frysen. (vilket man ser tydligt
då det står till vänster direkt när man
kommer in i köket)
massor av smulor i ett av skåpen,
plus ett skal från en larv.
när vi sedan drar fram diskmaskinen
kryper det några silverfiskar under
plastskyddet. flera ligger även döda..
sen när väl diskmaskinen är på
plats så är den för kort och når
inte upp till bänkskivan vilket bildar
ett gap på ca 10cm?
just det, sen är duschdraperistången
lös och hänger nu i den andra stången (vi har två som går åt olika håll)
med hjälp av klämmorna man fäster
draperiet i. sen är ventilationen
felinstallerad, (monterad)?
som plåster på såren.
det finns säkert mer som jag inte
kommer på just nu.
har ju ändå varit vaken sen 04..
nu sover vi alla i vardagsrummet
och jag får väl försöka
bli gladare tills imorgon.
näe, lite sömn på det här så...