livet rullar på här nere.
jag trivs, barnen verkar trivas
och så även Christian.
men jag skulle ärligt kunna
skriva en hel bok om
denna jävla spårvagnsskiten.

för er som inte vet är dom flesta
spårvagnarna typ hundra år gamla
vilket innebär no barnvagnsanpassat
what so ever, bara trappor som man
inte tar sig uppför utan hjälp.
sen finns en del nya som
är anpassade för oss och rullstolsburna.
och dom hoppas man alltid ska komma.

idag när vi ska kliva av är det fullt, vi är tre barnvagnar plus en pensionär som
promt skulle på med rullatorn 2 stationer
innan vi skulle kliva av.
när vi sedan ska försöka ta oss ut
i all kaos är det trångt och jag ber
Julian gå ut före mig.
jag får inte loss vagnhelvet och
dörrarna stängs varpå paniken
hinner omfamna mitt hjärta och
jag hör Julian i desperata rop på mig.
jag slänger mig på dörröppnaren och
hinner i all hast kliva av.
fyfan vad tankarna hann bli
många på denna korta stund.
det finns plats för tre med hjul,
inte fyra din toka!!
ta nästa vagn bara?

sen ska vi hem.
en ny vagn kommer inrullande
och till min glädje ser jag att det
bara är en vagn ombord.
jag ställer mig redo men först ska
som vanligt 100 pers ut.
ett tonårsgäng på 6-7 st kliver
av längst bak och passerar oss
framför vagnen. jag kan inte komma
in och dörrarna går igen.
jag trycker på öppnaren men
spårvagnen åker ifrån oss.
hinner dra en djup jävla suck
och sen kommer nästa vagn.
en gammal jävel med trappor
men jag ska bara med den ändå.
får hjälp upp och då till nästa
problem som verkar vara så förbannat
svårt för folk att förstå här nere.

det är alltid fullt med stående
passagerare på barnvagnsplatsen
på dessa vagnar men tror ni att dom
flyttar sig självmant?
dom fattar ju uppenbarligen att
jag ska stå på den barnvagnsresarverade platsen
men jag behöver ALLTID be dom
flytta på sig, varenda gång.
HALLÅ?? är ni totalt dum i huvudet?
tror ni att jag ska ställa
min vagn på ett säte som en liten
hund eller? gahhh!

förutom detta som faktiskt är
ett problem för oss med barnvagnar
så är Göteborg lika bra som
jag hade föreställt mig.

ja vi bor i ett "ghetto"
ja det är 80% invandrare här
och ja, det skedde ett mord
vid hållplatsen innan våran
(vi har den sista)
folk ska verkligen berätta det för
mig varenda gång, och varenda
gång sitter jag som ett retard och
lyssnar och bara nickar.
inom mig ler jag stort.
denna information folk vill
ge mig rör mig inte i ryggen.
jag trivs så förbannat bra.
invandrare är människor också
hörrni, man kan faktiskt hälsa på
dom precis som svenskar, och
utan att ens bli rånad :O
- ahaa, bor du där.... (konstig blick)
- jaaa, och jag trivs så förbannat bra
ska du veta. fina naturtillgångar, många
ungar som leker ute varenda dag
och sjukt trevliga grannar!
- jaha, jo men det är rätt fint ändå. hehe
(muppigt skratt som ett försök till en ursäkt i att ha försökt skrämma
iväg mig härifrån)

tack för mig.
Minea får stå för bilden idag, puss!