idag ska jag jobba min första kväll
på gårn sedan i maj. jisses vad lycklig jag är. visst, än är det kanske inte världens drag där men ju längre in i månaden vi kommer desto fler söker sig dit.
fredagarna är roligast eftersom det är mest folk då, oftast. jag kommer jobba imorgon också vilket känns galet roligt.
grymt skönt att få komma hemifrån och göra något helt annat ett par timmar.
jag kommer med största sannolikhet
vara världens tröttaste och vilja sova så fort jag kommer hem, meeeeen har man barn så brukar det fan aldrig klaffa.
igår var vi förresten på bvc och firade Minea's tremånadersdag med två sprutor, jippiekayey! näe, hemskt är det. hon spände hela kroppen och skrek såklart som en stucken gris. vem skulle inte liksom? helt oförberedd trycker två st en spruta i vardera ben, som dessutom gör ont. inte kul, iiiiinte kul.
nu måste denna morsa upp ur sängen, mata barn, gå på dagis sen blire städning för heila slanta!

när man får sitt andra barn
så har barn nr.1 rätt att gå på dagis
full tid i en månad efter förlossningen.
eftersom Minea kom för tidigt så fick vi längre tid, alltså till 5 aug.
han var på dagis första veckan
då vi låg på sjukhuset och sen har
han varit hemma med mig.
gissa om det varit tufft?
ena med kolik och andra med
en energi utan dess like..
nu började han äntligen på sitt gamla
dagis idag, jägargården.
det blir alltså 15 timmar/vecka
från och med nu.
och herregud vad lugnt det blev
här hemma. jag är så ovan med
tystheten..
varför han varit hemma med mig är för att dagiset haft vikarier nu under sommaren och Julian har inte varit speciellt mycket på dedär dagiset så jag kände att det vore bättre att ha han hemma så han får vara med och lära känna Minea osv..
men, jag skulle aldrig göra om det!!
nu ska jag vila, har gått och blivit lite krasslig såhär lagom till hösten.
roligare liv...
förresten ingen som behöver en babysitter? vi köpte ju en med gung och vibratorfunktion istället så den här är
knappt använd.

snart äre dags!
några vet, andra inte.
men nu är det på tiden att berätta.
jag ska alltså delta i något som kallas
fitnessfighten med start första september.
det är en tävling som går ut på att
träna varje dag i 30 dagar samt få ett kostschema avsett för en själv.
man får övningar via internet och
behöver inget gymkort för att vara med.
man har kontakt med sin personliga tränare och ska väga allt man äter.
jag är laddad, förväntansfull och sjukt taggad! det bästa är nog att man får äta det mesta i matväg, allt utom socker.
inget mer GI, inget mer lchf bara vanlig mat men 6 mål per dag och mindre portioner.
ni kommer få se både för och efterbilder när jag är klar, men mitt långsiktiga mål är ju att tappa 30 kg vilket tar bra mycket längre tid än en månad.
fitnessfighten tror jag är en bra start för att komma igång, och jag hoppas ni stöttar mig nu under denna extremt tuffa månad som väntar mig.
pusss och kärlek <3

jag är en sån person som aldrig
velat växa upp. jag visste redan i
åttan att kompisarna man hade
skulle man glida ifrån...
jag saknar alla jag någonsin
haft en vänrelation till.
jag har så många starka minnen som ligger mig varmt om hjärtat och som för andra kanske inte betyder lika mycket.
det kan handla om sena sommarkvällar, och kalla vintrar. alltifrån en fika till ett disco. en fotbollsträning till en fylla.
en värmande kram till en mysig långpromenad. jag värderade varenda sekund med mina vänner väldigt högt. jag har nog alltid varit "lite äldre" i sinnet men också jäkligt naiv såklart.
i nian kände jag slutet, jaha, nu splittras vi. nu sker det verkligen.
nu får vi inte vara ansvarslösa längre.
nu måste vi börja tänka på framtiden.
in i verkligheten med er!
även om jag älskade gymnasiet så avgudade jag högstadiet. fatta friheten man hade. jag älskade min skola lika mycket som jag hatade lärarna.
jag hatade glåporden jag fick utså lika mycket som jag älskade mina vänner.
jag älskade discon även om det ansågs som töntigt. jag hatar att jag inte stod på mig mer gällande vissa saker.
jag gjorde vad jag kunde, det var bara det att vuxenvärlden svek mig i tidig ålder. jag hade noll respekt för äldre.
i helvete att jag skulle bli vuxen.
bli en av dom? en tråkig jävla människa med fasta rutiner och en vardag man vill spy på. aldrig! än idag har jag svårt för äldre människor, än idag ser jag svek i barn och ungdomars ögon. ingenting har förändrats, tiden har faktiskt stått stilla. betyder det att jag har vuxit upp ändå? och när hände det isånnafall?
har verkligheten hunnit ikapp mig?
vilken jävel, jag som varit så snabb!

igår var vi hos min syster hela dagen.
Minea var lugn men framåt kvällen märkte jag att koliken började komma.
19.35 tar vi bussen mot torvalla.

jag som hade varit vaken sedan 04.00
hade verkligen noll tålamod.
Christian och Julian skulle till farfar en stund så jag gick själv med lillan.
hon skrek hela vägen från affärn hem till oss. väl hemma fortsatte det.
jag satte henne i babysittern så jag kunde gå på toa. efter det la jag mig i sängen och grät. jag höll för öronen och bara lipade sönder typ...
varför är hon ALDRIG nöjd?
igår bestämde jag mig därför att aldrig mer under denna kolikperiod åka längre än en km från hemmet med henne.
hon är endast nöjd i famnen vilket gör att jag blir jävligt låst. och vi har testat bärselen men det funkar inte.
till helgen åker Christian ner till Göteborg och är hemma sent på söndagskvällen. hur fan ska jag klara det om hon är såhär jobbig? åhhhh vad jag önskar att man kunde bota denna skit så man får NJUTA nån jävla gång!!!
jag kommer aldrigaldrigaldrig mer skaffa barn... vilket muntert inlägg men just nu är jag bitter så inni...

Minea vaknade fyra imorse, så jag klev upp, bytte hennes blöja och matade den lilla tösen. hon somnade i min famn och jag bar in henne till sängen.
precis när jag lagt ner henne så börjar Julian att skrika. han har då kissat i sängen och jag fick dra fram nya sängkläder. sedan la jag mig i sängen och klockan slog 05.00
då ekade orden i huvudet på mig.
"det kommer inte komma gratis"
kroppen, hälsan, livsstilen.
allt jag vill ändra kommer fan inte komma gratis. därför tog jag på mig skorna och va hemifrån tio över fem.
det blev en härlig pw med solens uppgång och skavsår.
jag försöker gå varje dag, men ibland kommer saker emellan. det är skönare att gå på morgonen tycker jag eftersom jag oftast blir för trött på kvällarna.
nu ska jag duscha och sedan väcka min största älskling som ska iväg på jobb.

idag har vi varit på bvc. Minea väger nu 3800 och är hela 53 cm lång. efter besöket träffade vi Julian's bästa vän och kusin. dom går så himla bra ihop och lillkillen älskar att umgås med henne vilket värmer i hjärtat. efter en tur på staden tog vi med oss Lykke-Li på bussen och åkte hem till oss. dom lekte hela tiden och kunde knappt slita sig ifrån varandra senare på kvällen. Julian fick åka till farmor och sova där inatt så alla åkte samtidigt och kvar blev vi med ett barn istället för 2. vilken skillnad det blev måste jag säga. det trodde vi faktiskt inte, haha. nu är det tack och godnatt för min del, puss och kram!