ja nu har andra veckan
gått och det rullar på som
vanligt. viktmässigt står jag helt still
denna vecka, har inte rört på
mig speciellt mycket så det
är nog förklaringen. eller så
står jag bara still nu. vem vet.
huvudsaken är att jag fortsätter
och det är inte svårt då maten
är god och mättande.
det svåra är väl att även
jag är människa och trillar
i vissa fällor. det är t.ex galet
svårt att inte äta godis när
Christian gör det.
så två gånger har jag hittills
smakat. om så bara några stycken.
jag ville hålla mig borta helt
men självdisciplin vad fan är det?
jag tänker inte förbjuda han att
köpa såklart, men han har
iallafall begränsat sig till en
gång i veckan vilket är
ett stort framsteg.
på onsdag tänkte jag simma
för då slutar C tidigt, sen
får det bli promenader när Julian
blivit frisk. känner inte för att
träna ikväll då sömnen varit
minimalisk dom två senaste nätterna.
får väl se om jag orkar slå
lite på säcken ikväll ändå.
hoppas ni mår bra, puss!

bilden nedan är jag, André &
våran nyfödda lillasyster Ebba.

ja idag har jag legat i.
dammsugit, skurat, tvättat,
hängt tvätt, fixat med disken
och slutligen dammtorkat.
nu luktar det gott och är
rent och fint överallt.
känns förbannat skönt när
man är klar och bara kan
njuta i soffan hela kvällen.

Julian har fått astmamedicin
ikväll men den verkar inte ta
särskilt bra då han redan
har vaknat en gång pga hostan.
fan jävla hostjävel!! dö bara.
du förstör hans sömn, och rubbar
dessutom min. nä usch & fy.

i maj är Christian ledig två
veckor så då passar jag på att
ta en helg för mig själv
i Oslo hos André&Nina.
det blir första gången jag
är borta från Minea, så det
känns lite konstigt.
men ni anar inte hur skönt
det ska bli att få sova två nätter
helt ostört, haha rena drömmen
för en trött morsa.

nu ska jag hänga lite mer tvätt
och sedan bara sjunka ner
i soffan och tända lite ljus.
puss på er!

igårkväll alldeles innan Christian
skulle åka på jobbet så vaknade
Julian i världens hosta.
den var så kraftig att han
spydde två gånger stackarn.
jag gick och la mig så fort Julian
hade somnat om men fick springa
upp 2 gånger inom loppet av
en timma. sen lät han rätt
mycket under natten så jag hade
svårt att somna om. lyckades tillslut
men blev sedan väckt en timme
senare för att mata Minea.
fick ihop ungefär 3 timmars
sammanhängande sömn innan
Minea bestämde sig för att göra
morgon lite innan halv sex...
Julian vaknade 30 min senare
och grät. nu sitter vi i soffan
och kikar på barnprogram.
hade egentligen tänkt gå ut idag
men vill inte riskera att
hostan för Julian blir värre.

det finns inget jobbigare
än att se sina barn sjuka.
men vill bara byta plats med dom.
min lilla pojke, som jag älskar dig!

eftersom Christian jobbat
natt och kom hem efter åtta
imorse tänkte jag ta med mig
barnen ut och leka.
vi mötte upp Victoria & hennes
tjejer för att umgås i finvädret.
trodde vi.. det började blåsa
kallt och regna så vi beslöt oss
för att handla och sedan gå hem.
nu sitter vi inne och solen
har kommit tillbaka. typiskt!

Minea har precis testat smörgåsrån
för första gången och det blev
väldigt populärt. det är så himla
roligt när hon visar intresse för
allt vi äter och gärna vill hålla
i allting själv. min lilla flicka
är inte så liten längre.

jag tänkte ta & uppdatera
er lite kring Minea.

innan vi lämnade prematuren
fick lilltjejen göra en magnetröntgen.
dom kollade så att hjärnan inte
blivit skadad på något sätt efter hennes
två syrebrister. allting såg bra ut
och vi åkte lättade därifrån.

efter bara någon månad börjar vi
märka att hon känns ovanligt
stel i benen. dom är svåra att böja
och någonting känns fel.
tiden går, vi flyttar till Göteborg
och läkarna säger att vi inte bör
oroa oss eftersom bäbisar kan
vara lite stel i benen.
på bvc ber vi barnläkaren känna
eftersom vi fortfarande är oroliga
men får då till svar att hon inte
tycker att det känns konstigt.
vi ligger ändå på och ber om
en tid på sjukhuset.
tiden går och i mars får vi äntligen
komma dit. läkaren som undersökte
Minea känner direkt att något är
fel med hennes fotleder och ben.
dom är väldigt stela, och han ger
oss en tid hos en sjukgymnast
för påbörjad utredning.

om tre dagar blir hon 11 månader.
om en månad fyller hon hela
ett år och kan fortfarande inte sitta...
vi måste bära henne överallt
och det känns väldigt långt
borta till att hon ska lära sig gå.
jag hoppas vi kan få rätt hjälp
och successivt träna upp
hennes ben.

en önskan är ju att hon ska
kunna gå när hon börjar på
dagis i augusti, annars kommer
det kännas ännu tyngre att lämna
henne där. kunde jag skulle jag
vara hemma längre, men vi
klarar oss inte på en lön.
nu är det bara att hålla tummarna
på att benträningen ska hjälpa
våran lilla tjej bli bra.

alltså idag har jag varit världens
bitterf.. jag blir så förbannad på
mig själv ibland. hur jävla svårt
ska det vara att hålla sig borta från
all skit? i förrgår kunde Christian
inte hålla sig längre, han köpte hem
lite karra. om jag höll mig borta?
big fucking no! men trots att
jag endast åt tre, TRE bitar choklad
så blir jag så jävla besviken.
det var förfan inte ens gott.
sen blev jag riktigt dålig efteråt.
hade extrem huvudvärk precis
hela natten som inte var borta
när jag vaknade på morgonen.
summan av kardemumman blir
alltså att jag inte tänker stoppa
i mig sån skit mer. det är inte värt
att må sådär himla dåligt efteråt.

det är ingen enkel resa jag
har påbörjat. det är svårt som fan.
det kommer bli krokigt & jag kommer
stöta på många hinder.
men inget som får mig att ge upp.
jag ser målet framför mig.
jag ska ta mig dit, hur lång
vägen än kommer bli.
det går, andra lyckas hela tiden.
jag vet att det kommer hända mig.
men det krävs enorm vilja.

en vecka kanske går felfri,
en annan misslyckas jag totalt.
men jag kommer inte sluta
förrän jag står som segrare.
jag ska besegra mina inre
sockerdemoner, och jag
är på god väg. jag är min
största fiende, men också min
bästa vän. just nu samarbetar vi
inte så bra, men det är en process
jag ständigt måste jobba på.
ungefär som en fd missbrukare.
ibland trillar dom dit igen, men det
betyder inte att man ger upp.

dagens middag blev en pizza
gjord efter ett lchf-recept såklart.

tänk vad mycket appen ska krångla då.
nu kunde jag äntligen logga in
efter flertal försök sen igårkväll.

igår hade Julian tandläkartid.
han fick mycket beröm för
hans fina välskötta tänder.
gissa om han blev stolt, haha.

en helt annan grej förresten.
när jag var hos mediumet
i feb så kom ju Mattias på besök.
han berättade att något positivt
skulle ske för mig fram mot sommaren.
det hade med vatten att göra och
mediumet förstod inte riktigt vad
han menade med det.
inte jag heller, förrän nu.
jag har ju äntligen hittat MIN
träningsgrej som är simning.
det finns inget mer underbart
tycker jag. och det får mig att må bra.
det var säkert det han menade.
helt galet, haha.

aja, här hemma har vi precis
ätit lunch som idag bestod av
baconinlindad kyckling med
vitlökssås och broccoli.
hoppas ni mår bra, puss!

äntligen lördag.
Christian är ledig idag & det
är så himla underbart.
jag ska iväg och simma
vilket jag inte gjort sedan gymnasiet.
och sedan måste vi ut och
njuta i vädret vilket ser ut att
bli helt fantastiskt idag.
egentligen borde vi städa
men det får faktiskt vänta.

igår åt jag & Julian lchf-våfflor
till middag. dom smakade faktiskt
förvånansvärt bra, och mätta blev vi.
lite senare på kvällen lyxade vi till
det med jordgubbar & grädde.
vågen har visat minus varenda dag
sedan i måndags vilket känns
grymt jävla bra alltså.
jag har ätit tre till fyra gånger per
dag beroende på hur tidig frukost
jag ätit. man håller sig väldigt mätt
med den här maten alltså.
såhär har en dag kunnat se ut hittills.

frukost 08.00 - två kokta ägg, några
gurkskivor toppat med majonäs.
lunch 11.30 - laxgratäng med grönsaker och ett stort glas vatten.
mellanmål 14.30 - ostrullar
med lite smör på.
middag 18.00 - kasslergratäng med blomkål, gurka & ett glas röd mjölk.
mellan måltiderna har jag druckit
vatten så gott jag kunnat.
(har väldigt svårt för vatten) haha
speciellt vattnet här som luktar
förbannat mycket klor.

jag har inte ätit godis, kakor, eller
druckit någon läsk. hur sjukt det än
låter så är det rekordlänge sen jag
körde FF & inte åt socker på 30 dagar.
jag känner heller inget sug för
fem öre och det underlättar såklart.
nu måste jag börja packa ihop
och ta mig iväg. puss på er!
hoppas ni får en fin lördag.

istället för att lägga energi på
att tänka på allting man inte har
så borde vi istället glädjas åt
det vi faktiskt har.

jag har en fantastiskt sambo.
pappan till mina barn som
alltid stöttar mig i vad jag än
ger mig på här i livet.
vi är lika men ändå så olika.
vi resonerar och tänker likadant,
båda brinner för samma saker
och vi har gemensamma mål
här i livet. vi delar samma musiksmak
och gillar när det händer roliga
saker i vardagen. vi löser livspusslet
tillsammans & jag är så glad att
jag får dela livet med honom.
vi bråkar aldrig, och det är faktiskt
sant. vi kan tycka olika, men det
uppstår sällan konflikter mellan oss.
han är min soulmate helt enkelt!

det bästa vi har gjort är våra
underbara barn. vi fick ingen
drömstart med någon av dom, och
lilla Minea höll vi på att förlora.
jag är så otroligt tacksam över
att våra barn lever, är friska och
mår bra. men allt har inte varit lätt.
båda våra barn hade kolik i fyra mån
som sedan övergått till nattskräck.
dom är/har varit väldigt krävande barn
och Julian var allt annat än lugn
som liten bäbis. vårat förhållande har
verkligen fått prövningar men vi
har tagit oss igenom det tillsammans,
för kolik är verkligen sjukt påfrestande
för ett förhållande.

vi har fin familj, släkt och vänner.
vi har tak över huvudet & mat
på bordet varenda dag.
vi har hela & rena kläder
och sängar att sova i.
vi uppfyllde våran gemensamma
dröm och flyttade till Göteborg.
vi har hittat ett bra dagis och
jag ska snart börja söka jobb.

vi har så otroligt mycket att
vara tacksam över. men i dagens
samhälle glömmer man lätt bort det.
sann lycka finner man inte genom
tekniska prylar eller märkeskläder.

våra barn är inte bortskämda och
har inte ett överflöd av leksaker.
men dom är lyckliga och vi spenderar
mycket tid med dom.
tid är nog det rikaste ett barn
kan få av sina föräldrar idag.
vi ska jobba, träna, sitta vid facebook & alla dessa internetsajter, vi ska tvätta, städa & laga mat. glo på tv, handla,
träffa vänner, & gå ut
på massa nöjen. vi ska också mitt
i allt detta ge våra barn den
uppmärksamhet dom förtjänar.
ge dom en trygg uppväxt och
en stadig grund att stå på.

jag är tacksam över allt det fina
jag har i mitt liv, och otroligt
glad över att få dela det med
min lilla familj ❤

idag skulle dagis åka någonstans
i närheten av slottsskogen och
kika på teater. Julian ville gärna
gå men imorse kom han och
berättade att han mådde illa,
och eftersom han blir åksjuk
varenda gång vi åker spårvagn
så vågar jag inte riskera att han spyr.
det spöregnar ute idag så vi blir
inne och myser istället.

jag mår iallafall toppen!
har redan gått ner ett kg sen i
måndags så detta verkar rulla på.
jag lär ju stanna av och stå still
någongång men då gäller det att
inte ge upp. känner fortfarande
inget sötsug vilket jag är otroligt
glad över. innan lchf var jag godissugen
exakt varenda kväll efter middagen.
och vi åt säkert godis tre dagar i v.
ibland mer och ibland mindre.
allting känns mycket lättare
nu när Christian också slutat
med socker.

igår hade vi finväder, lekte ute
i nästan två timmar och barnen
träffade nya vänner.
fick en fin bild på mina hjärtan
då dom gungade.

ja idag är schemat
åter fyllt med saker.
lämnade Julian själv
för första gången idag.
09.30-11.00 inte så himla länge
vilket känns skönt.
nu är jag hemma, satt nyss
igång en tvätt och ska snart
fixa disken i köket..
Minea sover och efter att vi
hämtat Julian blir det lunch
och sedan ut i finvädret och leka.
efter det hade jag tänkt städa
badrum, vika in all tvätt i garderober,
hänga den nya tvätten, dammsuga,
torka golv och dammtorka.
en riktigt bra hemmafru börjar
jag bli nu, haha.

imorse åt jag två ägg, lite gurka
toppat med majonäs till frukost.
till det drack jag ett glas mjölk,
och inte tre som jag gjorde förut.
jag har redan börjat gå ner i vikt
vilket känns toppen.
jag vet att man kan må lite konstigt
första veckan med lchf eftersom
kroppen inte riktigt är van.
det kände jag av genom huvudvärk
så fort jag slog upp ögonen imorse.
det är förvånansvärt lätt att äta
såhär. frukosten är mer mättande
än risgrynsgröt eller yoghurt som
jag alltid åt förut. sen är jag hittills
inte alls sugen på godis osv.
det lär väl komma snart
eftersom jag startade i måndags bara.
men jag tänker hela tiden vad jag
vill få ut av detta, och jag tycker
inte det är värt att ens unna sig
godis på helgen. då vet jag att
jag snabbt faller tillbaka i gammalt
mönster och det vägrar jag riskera nu.

igår köpte jag en baddräkt.
provade den när jag kom hem
och till min lättnad satt den riktigt bra.
nu längtar jag efter att få simma
och min plan är att köra intervaller.
på lång sikt är min tanke att
simma 3 ggr i veckan och
styrketräna hemma 2 ggr.
sen är vardagsmotionen
såklart jätteviktig så när Julian
börjar dagis "på riktigt" tänkte
jag ta mig någon promenad
med Minea lite då & då.

nu är jag helt färdig.
först dagis, promenad, hem
på lunch, iväg och handla, hem
och laga mat, vänta på att maten
ska bli klar och dör i soffan en stund.
detta är väl inte överdrivet jobbigt
men eftersom jag fick typ 3 timmars
sammanhängande sömn inatt
så känns det som jag sprungit
en mil och lite till ungefär.
nu ska vi äta, puss så länge.

Minea sover och vi är nu
mätta efter dagens lunch.
det blev kotletter med
wokisar, lite gurka & bea. mums!
när lilltjejen vaknar klär
vi på oss igen och beger
oss bort till backaplan.

på dagis idag gick det bra
precis som vanligt. vi tog en härlig
promenad för att leta vårtecken
i skogen häromkring.
barnen fick sedan ta kort
på det dom tyckte var vårigt.
Julian tog kort på hundbajs, haha.
vad är vårtecken om inte hundbajs
som ligger längs gångvägarna.
sötkillen våran ❤
medan dom andra gick tillbaka
till dagis så droppade vi av innan
och gick hem. Julian fick
blåsa bubblor vilket han älskar
så himla mycket. ville inte gå in idag.
men med lite övertalning så
hängde han på.

nu ska vi snart på dagis.
blir lite sen då Minea sover
nu så jag måste nog ringa
och meddela det.

vi pratade igår, jag & Christian.
Julian missade ju två inskolningsdagar
förra veckan och har därför
bara fått fyra timmar där hittills.
känns lite tidigt att lämna honom
själv då han inte känner någon
av dom vuxna sådär jättebra än.
så idag tänker jag vara med precis
som vanligt, det känns bäst så.
egentligen skulle jag vilja ha honom
hemma till hösten eftersom jag vant
mig med det. men han älskar att få
vara på dagis så jag måste
tillgodose hans behov.
det är ju bara 15 timmar/v
så det känns ändå helt okej.

idag ska jag köpa baddräkt till mig
och ofodrade stövlar till Julian.
vill verkligen börja simma nu.
tar nog min första tur i helgen
då Christian är ledig.
nä nu måste jag ringa dagis.
hoppas ni får en bra dag.
puss och kram!

det är svårt att ställa om
kosten ibland. särskilt när man
tror att man är förberedd innan
handling. majonäs som jag
trodde var bra till ägg innehåller
för mycket socker, och lchf brödet
jag köpte innehåller vetemjöl.
aja, jag lär mig fortfarande
och sånt tar sin tid.
dagens middag var ju sinnessjukt
god iallafall. kasslergratäng med
blomkål. den gör jag gärna igen.
jag skulle vilja hålla mig under
20 kolhydrater om dagen vilket är
svårt men inte alls omöjligt.
lär ju ta någon vecka innan
jag lyckas med det fullt ut.

i förmiddags var det dagis för Julian
igen. jag var med idag också
men imorgon går jag hem en timma.
efter dagis gick vi hem, matade
Minea och sedan åkte vi på
Coop och handlade.
kom hem, packade upp varor
och sedan lagade jag middag.
dagarna går så sjukt fort ibland.

bjussar på en bild av dagens middag.

äntligen kan jag blogga igen.
jag har försökt i flera dagar
men bloggappen har krånglat
precis heeela tiden.
eftersom jag sagt upp mitt
gymkort men ändå vill träna
så tänkte jag faktiskt börja simma.
sen har jag börjat kolla på lchf-kost
vilket jag varit emot fram tills nu.
jag tänker ge det ett försök och
se hur jag mår och trivs i det.
har läst massvis med sidor
och kikat på olika debatter på tuben.
det finns ingen långsiktig forskning
på hur kroppen påverkas av en sådan
kost så ingen vet om det är bra
eller dåligt i längden. så jag tänker
gå på känsla. lchf för mig innebär
god mat och mindre kemiska tillsatser.
mycket grönsaker och goda såser.
inget socker och massa ägg, haha.
sen får det visa sig med tiden hur
strikt jag bestämmer mig för att vara.
jag äter redan nu på assiett
och äter tills jag inte är hungrig
så det tänker jag fortsätta med.
nu måste jag bara lära mig mera
och hitta någon bra frukost då det
känns som min största utmaning.

lchf är en kost som gjort att människor
bildat läger. för och emot.
jag står mittemellan och kan förstå
bådas perspektiv på saken.
men jag tror ändå man ska skita
i vad alla säger, tycker & tänker.
alla råd och rön hit och dit.
man är ju ändå chef över sin egna
kropp och jag tycker folk ska få
äta det dom anser sig vara bäst för dem
själva. ingenannan kan tala om
för mig hur jag mår om jag äter si
eller så. det vet ju bara jag.

tillbaka till simningen.
hade vi bott i Östersund hade jag
aldrig velat börjat simma.
jag hade fegat ur och varit
rädd över att någon skulle se mig.
här känner jag ingen så att dra
på mig en baddräkt känns inte
lika jobbigt. jag tycker simning är
en bra träningsform då kroppen
inte belastats på något sätt.
min rygg kommer nog tacka mig.
jaha, nehe.. det var nog allt
jag hade för den här gången.
puss och kram!

igår var vi iväg på ett möte så
det blev inget dagisbesök då.
idag ska vi vara där halv tio
och Minea skulle behöva sova
innan så jag hoppas hon
somnar i vagnen påväg upp.

vi har fått en riktig skriktjej
här hemma. Minea skriker sådär
högt att öronen värker och varenda
kväll sitter jag med huvudvärk, haha.
hon skriker om hon inte får
smaka på det man äter, om Julian
knuffar till henne i gåstolen eller
om hon bara inte får som hon vill.
alltså hon börjar aldrig gråta, utan
skriker bara till allt vad hon kan.
haha det är roligt att se hur
hon utvecklas till en egen liten
person, & hon verkar bli en bestämd
liten dam som säger ifrån utan problem.

nä nu ska jag fixa det sista innan
vi går iväg. puss!

igår lurade vi iväg Julian
och sa att vi skulle åka
och handla. jag och Christian
hade bestämt att han skulle få leka
av sig på lek & buslandet.
gissa om han blev lycklig
när vi avslöjade våran lilla "hemlis"
- åhhh tack mamma. jag älskar dig!
sen sprang han till Christian för
att säga samma sak. haha gullunge!

idag åkte vi till slottsskogen för
att fika i finvädret, titta på alla djur
och leka i den fantastiska lekparken.
det blev rena rama träningspasset
kan jag lova. jisses vilka backar
det var överallt, haha.
både jag och Christian var helt
slut när vi kom hem.
han fick lägga sig och vila eftersom
han jobbar natten så jag badade
Julian, fixade mat till Minea
och städade ihop lite här hemma.
nu njuter jag av lugnet och
hoppas dom övertrötta barnen
sover riktigt bra inatt.

alltså tack som fan till ALLA
som skrivit så fina saker till mig.
har fått massor av fina ord
idag både här och på facebook.
jag blir rörd, på riktigt!
personen som skrev den där
kommentaren rörde om i mitt
huvud. men ni har kommit åt
min själ, och det är stort.
det bevisar bara att kärleken
segrar ännu en gång.
ni är så godhjärtade och fina
människor allihopa, tack ❤

"Hur trodde du att det egentligen skulle bli med flytten till Göteborg? Att inget skulle vara i närheten av hur det är nu? Behövs ingen raketforskare för att kunna ana att det skulle bli så. Och inte undra på att att man är 20kg fetare än vad man egentligen ska vara om man i flera år suttit på sin röv hela dagarna medan ens partner är och jobbar 6 dagar i veckan, börjar 08 på morgonen, kommer hem 16 för att käka middag och sticker igen 17 för att ta kvällspasset till 22 och är den enda i förhållandet som drar in pengar (och nej bidrag räknas inte).

Och om det är någon stad som det är osäkert att växa upp i så är det väl ändå Östersund? Skulle alla dagar i veckan hellre låta mina ungar växa upp i Götet än i en stad där majoriteten av ungdomarna missbrukar, snackar skit om varandra så hårt samtidigt som dom är bästa vänner bara för att dom inte har några andra att vara kompisar med, och där alla skaffar barn innan dom fyllt 20 för att få något att leva för eller för att få deras kille att stanna kvar hos dom, är det en stad man vill att sina barn ska växa upp i? Där majoriteten av sina barns vänner kommer sitta på behandlingshem och hamna i missbruk under sin uppväxt. Säga vad du vill men för alla som kan tänka utanför sina känslor och istället logiskt; så är det faktiskt sanningen om en av dom mest deprimerade städerna i Sverige.


Och om jag känner en sådan som dig rätt nu kommer du garanterat inom en snar framtid gå ut med din uttalan om min lilla kommentar, något i stil med "och nu har jag blivit utsatt för det här näthatet som florerar, att folk inte har bättre saker för sig än blabla Jag vet vem du är och jag har polisanmält dig"-gnäll.


Kan knappt bärga mig.
Tack för mig.
2013-04-04 @ 01:12:00"

jag är inte förvånad att någon som
du är anonym. en person full av
åsikter som inte vågar stå för det!
att jag är överviktig beror på att
jag haft en ätstörning i halva mitt
liv och när jag slutade idrotta
så gick jag såklart upp.
du vet inte ett skit, så varför inte
fråga mig istället? du är ju precis
som du beskriver folket i ösd.
snackar skit så tungan blir svart.
jag har inte suttit på röven medan
Christian har jobbat.
jag har pluggat upp mina gymnasiebetyg, jobbat som städare medans jag va gravid. och sen jobbade jag på förskolor och fritidsgårn, så vad vet du om vad jag har gjort?
sen har jag varit gravid därimellan
och sista graviditeten jobbade jag
trots att jag knappt kunde stå upp
pga komplikationer under graviditeten.
men för all del, tro att jag suttit
hemma och rullat tummarna.

jag vet att det är mycket droger
i Östersund. men det är där
vi har våran familj.
vi flyttade för att vi ville testa något
nytt, och vi förstod att vi skulle
vilja flytta hem igen för att våra
barn ska få en bra relation
till våra föräldrar. något som
vi båda saknade som barn.

du känner inte mig, och jag kallar
inte detta för näthat direkt.
jag anser att jag har rätt att försvara
mig angående dina påståenden
och faktiskt berätta sanningen
något som du uppenbarligen inte
har en jävla aning om.
sen att du inte ens vågar stå
för vem du är kallar jag fegt.

och varför blir du så upprörd
över att folk skaffar barn innan
dom fyllt 20? och hur vet du
att tjejer behåller sina barn
för att få killarna att stanna?
har du frågat dom?
eller är det ännu ett
påstående som saknar källa?

om jag känner sånna som dig
rätt så är du en riktigt bitter
människa som bara stör dig
på alla andra och hur dom
lever sina liv istället för att fokusera
på ditt. sen tror du en massa
saker utan att faktiskt ta reda
på om det är deras eller din sanning.

du läser min blogg av
någon konstig jävla anledning.
stör dig förbannat hårt på
mitt inlägg och lägger sedan
ner tid och energi på
en innehållslös kommentar?
det säger nog mer om dig
än om mig faktiskt.
get a life!
om inte annat kan du väl
skaffa knodd så får du också
något att leva för. "tack" för mig!

jag gör hela tiden halvhjärtade
försök för att gå ner i vikt.
jag hittar inte orken att träna
varje dag, jag orkar inte bry
mig om vad jag äter och
önskar bara jag kunde få en
normal nattsömn någongång..
jag sminkar mig aldrig, går runt
i slitna mjukisar med hål, amningslinnen
och uppsatt tråkigt hår.
det är väl en släng av depression
som flödar runt i kroppen också.
jag vill inte bo här...
jag vill bara hem till Östersund
igen. här är jag så ensam.
jag försöker komma ut några timmar
varje dag för barnens skull, men
om det inte vore för dom skulle
jag sitta här, i soffan i vårat
tomma ekande vardagsrum
alldeles, alldeles ensam.

en deprimerad morsa med en
övervikt som tynger henne enormt
& stänger in henne i sitt egna hem.
jag vill inte ha det så.

det är så förbannat jävla svårt
att komma igång, på riktigt.
jag har sagt till Christian att
jag vill testa PT-online med Olga.
hon verkar så jävla grym
och hennes kunder får så sjukt
bra resultat. men tron på mig
själv svajar. hur ska jag nånsin
lyckas med en viktnedgång
om alla mina försök hittills
varit totalt misslyckade?
är jag så jävla dålig?
alla andra klarar det ju, vad
fan är det för fel på mig?

Christian tröstar så bra och
säger att jag ska ta det lugnt
nu då Minea är jobbig på
nätterna och vi aldrig får sova.
då är vikten inte i fokus, utan
sömnen. annars kommer jag bli sjuk.
men det spelar ingen roll, jag
vill inte gå en ännu en sommar
och dö av värmeutslag eftersom
jag vägrar klä av mig.

det finns inga mirakelkurer.
bara hårt arbete.
jag vill orka, jag vill träna
jag vill så himla mycket
men kroppen sätter stopp
och gör mig handlingsförlamad.

jag är ingen supermamma
som klarar mig på 2-3 timmars
sömn per natt och sedan ska orka
allt här i vardagen. jag vet att det
finns dom som orkar det, men
jag kommer aldrig bli en av dom.
jag har alltid varit en person som
behövt 8 timmar per natt, annars
fungerar inte jag som människa.

allt jag tänker på är att
få flytta hem. låta mina barn
växa upp i en stad jag själv
anser som trygg.
Göteborg är en fin
semesterstad och erbjuder otroligt
mycket roligheter. men här är
det inte tryggt att växa upp.
jag skulle aldrig låta mina
barn ränna runt som tonåringar
i den här staden, det finns inte.
jag saknar allt och alla.
jag vill kunna få hjälp med barnvakt
så jag och Christian får egen tid.
jag vill kunna ta en kvällspromenad
utan att behöva känna mig så rädd.
jag vill kunna gå på stan
och hitta alla butiker, känna
igen alla fik och slippa allt
jävla folk. det är så mycket folk här!!

åh jävla deppinlägg, men det
får vara så nu. jag mår inte bra.
jag vill inte bo här, och jag vill
inte längre behöva vara så
förbannat trött...
en sak är säker och det är
att jag aldrig någonsin vill
skaffa fler ungar.
med våra gener får vi för tidigt födda kolikungar,
följt av nattskräck och våran första
hela oavbrutna natt kom
när Julian var 3år gammal.
så Minea har en bit kvar.
fyfan i helvete vad jag längtar!

idag åkte vi till backaplan
och inhandlade lite nya
kläder till barnen.
skulle ju hitta hårspännen till
Minea också men det glömde
jag bort totalt.
Julian blev hungrig så vi
käkade middag på donken.

nu är det snart läggdags
för dom små och jag måste
fixa lite fint här hemma.
är så trött att jag nog också
lägger mig en sväng innan
Christian kommer hem.
annars kommer jag aldrig orka
se the following ikväll.

nä nu måste jag rycka
röva upp ur soffan, hej!

idag gick vi ut i finvädret
och lekte. strålande sol med
7-8 plusgrader sitter aldrig fel.
vi gick också upp på affärn för
att inhandla till bakningen.
när vi kom in städade vi undan
lite (fortfarande inte klar) haha
men köket är fint iallafall.
efter det påbörjade vi baket.
det fick bli mockarutor utan ägg
såklart, och dumlekakor.
jag och Julian har precis
smakat och vi är båda supernöjda.

nu ska jag röja i vardagsrummet
och sedan blir det till att
lägga dom små.
puss på er!