man måste orka..

jag gör hela tiden halvhjärtade
försök för att gå ner i vikt.
jag hittar inte orken att träna
varje dag, jag orkar inte bry
mig om vad jag äter och
önskar bara jag kunde få en
normal nattsömn någongång..
jag sminkar mig aldrig, går runt
i slitna mjukisar med hål, amningslinnen
och uppsatt tråkigt hår.
det är väl en släng av depression
som flödar runt i kroppen också.
jag vill inte bo här...
jag vill bara hem till Östersund
igen. här är jag så ensam.
jag försöker komma ut några timmar
varje dag för barnens skull, men
om det inte vore för dom skulle
jag sitta här, i soffan i vårat
tomma ekande vardagsrum
alldeles, alldeles ensam.

en deprimerad morsa med en
övervikt som tynger henne enormt
& stänger in henne i sitt egna hem.
jag vill inte ha det så.

det är så förbannat jävla svårt
att komma igång, på riktigt.
jag har sagt till Christian att
jag vill testa PT-online med Olga.
hon verkar så jävla grym
och hennes kunder får så sjukt
bra resultat. men tron på mig
själv svajar. hur ska jag nånsin
lyckas med en viktnedgång
om alla mina försök hittills
varit totalt misslyckade?
är jag så jävla dålig?
alla andra klarar det ju, vad
fan är det för fel på mig?

Christian tröstar så bra och
säger att jag ska ta det lugnt
nu då Minea är jobbig på
nätterna och vi aldrig får sova.
då är vikten inte i fokus, utan
sömnen. annars kommer jag bli sjuk.
men det spelar ingen roll, jag
vill inte gå en ännu en sommar
och dö av värmeutslag eftersom
jag vägrar klä av mig.

det finns inga mirakelkurer.
bara hårt arbete.
jag vill orka, jag vill träna
jag vill så himla mycket
men kroppen sätter stopp
och gör mig handlingsförlamad.

jag är ingen supermamma
som klarar mig på 2-3 timmars
sömn per natt och sedan ska orka
allt här i vardagen. jag vet att det
finns dom som orkar det, men
jag kommer aldrig bli en av dom.
jag har alltid varit en person som
behövt 8 timmar per natt, annars
fungerar inte jag som människa.

allt jag tänker på är att
få flytta hem. låta mina barn
växa upp i en stad jag själv
anser som trygg.
Göteborg är en fin
semesterstad och erbjuder otroligt
mycket roligheter. men här är
det inte tryggt att växa upp.
jag skulle aldrig låta mina
barn ränna runt som tonåringar
i den här staden, det finns inte.
jag saknar allt och alla.
jag vill kunna få hjälp med barnvakt
så jag och Christian får egen tid.
jag vill kunna ta en kvällspromenad
utan att behöva känna mig så rädd.
jag vill kunna gå på stan
och hitta alla butiker, känna
igen alla fik och slippa allt
jävla folk. det är så mycket folk här!!

åh jävla deppinlägg, men det
får vara så nu. jag mår inte bra.
jag vill inte bo här, och jag vill
inte längre behöva vara så
förbannat trött...
en sak är säker och det är
att jag aldrig någonsin vill
skaffa fler ungar.
med våra gener får vi för tidigt födda kolikungar,
följt av nattskräck och våran första
hela oavbrutna natt kom
när Julian var 3år gammal.
så Minea har en bit kvar.
fyfan i helvete vad jag längtar!


Kommentarer
Postat av: Emelie

Men Marielle, vad tråkigt att du känner sådär!
Jag känner inte dig och kan nog inte göra något för att hjälpa dig, men jag önskar att jag kunde!

Ge inte upp bara! Du har två jättefina barn och det kommer inte alltid vara såhär jobbigt för dig! Det kan bara bli bättre med tiden.

Kan du inte försöka lägga upp ett schema där du kan träna ca 3 ggr i veckan och försöka ta en promenad då och då? Ha EN äta-vad-du-vill-dag och annars bara skippa kolhydrater och äta sallad istället? Det har fungerat jättebra för mig och jag tror att du också kan fixa det! Drick mycket vatten också..

Media gör oss galna! Läs inte all skit som står i tidningar, bloggar, träningssidor osv. Tänk dig för innan du provar saker! Fundera istället på vad som passar dig och din familj.

Jag är bara 19 år och som sagt känner jag inte dig. Men du är en person som ger mig så jävla mycket inspiration och jag vill bara hjälpa...

Ha en fin dag!

2013-04-03 @ 16:50:55
URL: http://annaemeliesjolund.blogg.se
Postat av: ♥ Tirja ♥

Vi är typ i samma sits, inte för att jag vill flytta men allt annat.
Maten, träningen allt sket sig verkligen nu över påsken och då tappa man motivationen.
Barna är fortfarande mer sjuk än frisk och lillan vill inte sova i sin säng längre.
Gaaaaaaahh
Jag har inte varit på gymmet sen i februari tror jag :S Och nu flyttar min träningskompis :(
allt känns bara bajs och omotiverat!

Men det är bara att börja om, man har inte misslyckats förens man gett upp och det har vi väl inte :)

<3

2013-04-03 @ 21:08:51
URL: http://tirja.blogg.se/
Postat av: Andrea

du måste sluta sätta press på dig själv!
så länge du sätter press på dig själv så kommer varje steg som inte är två framåt kännas som ett stort misslyckande.

jag är långt ifrån en expert på kost och träning.
men jag vet att ställer man för mkt krav på sig själv, vad man stoppar i sig och hur man rör sig så leder det bara till ångest och ångesten leder till trötthet och uppgivenhet...

jag önskar att jag hade tagit mig i kragen o flyttat ner så att vi kunde ha tränat ihop, så jag o fredde kunnat tränat på de här med barn medan du o chrisse fick lite tid ihop och så både du o jag hade ngn att hata på orättvisor ihop med ;)

du är tung marielle, en kvinna med jävlar anamma.
sluta tvivla på dig själv, jag svär du är fan en av dom bästa tjejerna som satt sin fot på den här jorden. <3

2013-04-03 @ 21:28:41
URL: http://adaliabjork.blogg.se
Postat av: Beatrice Ask

Hur trodde du att det egentligen skulle bli med flytten till Göteborg? Att inget skulle vara i närheten av hur det är nu? Behövs ingen raketforskare för att kunna ana att det skulle bli så. Och inte undra på att att man är 20kg fetare än vad man egentligen ska vara om man i flera år suttit på sin röv hela dagarna medan ens partner är och jobbar 6 dagar i veckan, börjar 08 på morgonen, kommer hem 16 för att käka middag och sticker igen 17 för att ta kvällspasset till 22 och är den enda i förhållandet som drar in pengar (och nej bidrag räknas inte).

Och om det är någon stad som det är osäkert att växa upp i så är det väl ändå Östersund? Skulle alla dagar i veckan hellre låta mina ungar växa upp i Götet än i en stad där majoriteten av ungdomarna missbrukar, snackar skit om varandra så hårt samtidigt som dom är bästa vänner bara för att dom inte har några andra att vara kompisar med, och där alla skaffar barn innan dom fyllt 20 för att få något att leva för eller för att få deras kille att stanna kvar hos dom, är det en stad man vill att sina barn ska växa upp i? Där majoriteten av sina barns vänner kommer sitta på behandlingshem och hamna i missbruk under sin uppväxt. Säga vad du vill men för alla som kan tänka utanför sina känslor och istället logiskt; så är det faktiskt sanningen om en av dom mest deprimerade städerna i Sverige.


Och om jag känner en sådan som dig rätt nu kommer du garanterat inom en snar framtid gå ut med din uttalan om min lilla kommentar, något i stil med "och nu har jag blivit utsatt för det här näthatet som florerar, att folk inte har bättre saker för sig än blabla Jag vet vem du är och jag har polisanmält dig"-gnäll.


Kan knappt bärga mig.
Tack för mig.

2013-04-04 @ 01:12:00
Postat av: Connie

Marielle, det kommer bli bra, man är verkligen ensaken första tiden när man flyttar till en ny stad. Men det kommer bli lite bättre! Bio så fort jag slutar tidigt någon dag (jobbat till 19.30 i veckan)
Desto mer du kommer ut, så kommer du att trivas bättre i Göteborg! Jag kände precis som du, med Bode flytten till Stockholm och hit. Det är jobbigt som fan! Men det blir bättre vännen!!

2013-04-04 @ 08:03:50
Postat av: Connie

Ska vi gå på bio och mysa ich prata, skulle det stå efter så fort jag slutar tidigt!

2013-04-04 @ 09:12:35
Postat av: Josefin Björkbacka

Stackars dig Beatrice! Du verkar ha mycket kvar att lära i livet! Att trycka ned på någon som redan ligger ned slutade man väl endå med när man gick på högstadiet?! Nej, lågstadiet!!! Ta tag i dig själv och din egen självkänsla och låt Marielle fokusera på henne,, inte ge henne fler problem! Kära nån, det är sånna som du som aldrig lyckas i livet!!! En tjej som inser sina brister och vågar tala om dem.. Det är en tjej som kommer gå långt! Men du din lilla skata, du kommer alltid att finnas på botten med jordens sämsta självförtroende! Du mår bara bra då du får trycka ned på andra, och det ska jag tala om för dig är den värsta sortens människor! Jag hoppas du kan sova gott om nätterna och tänka att idag har du gjort en bra gärning, idag har du gjort någon annan glad.. Det räcker med en komplimang! Men som sagt, sånt här gick vi igenom på lågstadiet så ta och väx upp och tänk om!

Stå på dig Marielle! Du är så förbannat mycket bättre än att lyssna på skitsnack! Du är omtyckt, det är huvudsaken! <3

2013-04-04 @ 10:38:19
Postat av: Johanna

Lilla du!! Förstår din känsla av ensamhet. För mig var tiden i Göteborg den värsta i mitt liv. Minns känslan när man varit "hemma" och satte sig på 5.ans spårvagn....ångesten bara slog till.
Måste ni bo kvar länge till?
Samtidigt har du dina två små att hela tiden passa på, inte så lätt att ha någon energi kvar till så mycket annat.
Förstår dig angående vikten, men den kommer säkert rinna av dig när du börjar må bättre. Ett tips är annars Itrim. Lite dyrt men funkar.
Läskigt med personer som skrivit som ovanstående gjort och dessutom anonymt...
Stor kram till dig! Allt blir bättre, jag lovar!

2013-04-04 @ 10:45:41
Postat av: Jane

Åh Marielle. Jag minns vad jag sa till dig när ni sa att ni skulle flytta... Det är svårt att trivas och komma in på nytt ställe, dessutom utan släkt och familj nära till hands. Men du sa att ni ville prova, annars skulle ni aldrig sluta fundera och det gjorde ni så jäkla rätt i.
Det är sååå jäkla svårt att trivas i en stad där man inte känner någon eller har familj. Men vänner lär man känna, och se på hur det blev för mig. Alla mina familjemedlemmar har flyttat, så det är bara att gilla läget.
Gällande vikten så var jag i sitsen att jag hade NOLL karaktär såååååå länge efter min graviditet. (Vi verkar rätt lika du å jag, tvillingar å allt) så jag tror nog att jag vet hur du känner dig.
Jag körde på shakes och soppor, och det har jag ju redan talat om för dig. Men jag tror stenhårt på att du ger dig fan på att nu jäklar!!! Dom första dagarna med sopporna är så sjukt jobbiga. Men sen säger det bara PANG och man tappar hungerkänslorna och får helt ny energi. Och det bästa är att varje dag man vaknar så har man gått ner i vikt. Jag behövde en riktig kickstart för att få den där rätta motivationen. Jag åt endast soppor i 12 dagar, sen åt jag dom till frukost och lunch och GI mat till middag. Det tog mig 2,5 månad att gå ner 20 kilo. Jag vet att du kan göra det Marielle!

Gällande den idiotiska kommentaren här uppe så kan jag bara säga BUHU! Sorgliga människor som gömmer sig bakom anonyma namn. Står man för vad man skriver så ska man dan stå för vem man är också!
Att sparka på någon som ligger ner är det värsta man kan göra!
Man ska aldrig dömma någon förän man vet allt och varit i personens skor säger jag bara.
Stor kram på dig

2013-04-04 @ 13:13:42
URL: http://janeoh.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0