jag tänkte ta & uppdatera
er lite kring Minea.

innan vi lämnade prematuren
fick lilltjejen göra en magnetröntgen.
dom kollade så att hjärnan inte
blivit skadad på något sätt efter hennes
två syrebrister. allting såg bra ut
och vi åkte lättade därifrån.

efter bara någon månad börjar vi
märka att hon känns ovanligt
stel i benen. dom är svåra att böja
och någonting känns fel.
tiden går, vi flyttar till Göteborg
och läkarna säger att vi inte bör
oroa oss eftersom bäbisar kan
vara lite stel i benen.
på bvc ber vi barnläkaren känna
eftersom vi fortfarande är oroliga
men får då till svar att hon inte
tycker att det känns konstigt.
vi ligger ändå på och ber om
en tid på sjukhuset.
tiden går och i mars får vi äntligen
komma dit. läkaren som undersökte
Minea känner direkt att något är
fel med hennes fotleder och ben.
dom är väldigt stela, och han ger
oss en tid hos en sjukgymnast
för påbörjad utredning.

om tre dagar blir hon 11 månader.
om en månad fyller hon hela
ett år och kan fortfarande inte sitta...
vi måste bära henne överallt
och det känns väldigt långt
borta till att hon ska lära sig gå.
jag hoppas vi kan få rätt hjälp
och successivt träna upp
hennes ben.

en önskan är ju att hon ska
kunna gå när hon börjar på
dagis i augusti, annars kommer
det kännas ännu tyngre att lämna
henne där. kunde jag skulle jag
vara hemma längre, men vi
klarar oss inte på en lön.
nu är det bara att hålla tummarna
på att benträningen ska hjälpa
våran lilla tjej bli bra.