imorse åkte jag iväg
på "lillgymmet" inte alls
långt ifrån oss.
jag började med att jobba
upp flåset på bandet.
sen jävlar tog jag modet till mig,
klev fram bland grabbarna
och ryckte åt mig ett par hantlar.
några kollade på mig som stora
frågetecken medan andra knappt
la märke till mig.
skönt, nu var det avklarat.
jag kunde inte många övningar
men jag försökte så gott jag kunde.
med malcoms "bredängstil" i lurarna
kände jag mig tuff nog att fortsätta
vid maskinerna sen.
jag kämpade och tänkte att
"jag skiter i hur dum jag ser ut, eller
att jag inte är så stark än. jag betalar
och har all rätt att ta användning
av hela gymmet"
då gick det av bara farten.
jag vågade testa maskiner jag
aldrig suttit i förut, följde instruktionerna
och öste på bara.
svetten rann längs med pannan
och lyckan var total.
jag älskade det!

men för mig går aldrig något
smärtfritt, såklart.
mitt kort ville inte fungera
när jag skulle in så jag
hade turen att bli räddad av
en krallig typ som också skulle morgonträna.
jag ringde gymmet där jag fixade
mitt kort och berättade detta.
hon sa att det inte skulle vara något
fel och bad mig åka till lillgymmet
då det är bemannat istället.
så för att jag ska kunna
träna imorgonbitti måste jag
dit idag igen efter 16.00
baaaaah!

jag är förresten helt mör i kroppen.
fasen vad bra det känns.
detta vill jag göra varje dag.
behöver bara lära mig fler
övningar..

såhär ser det ut i ghettot.
inte alls lika fint som på storgymmet.