jag har alltid haft en fucked up
relation till mat.
den har funnits då alla andra
svikit, i vått och torrt liksom.

precis som för människor
med alkohol eller drogmissbruk
måste jag alltid kämpa.
dom kan ju sluta med skiten men
jag måste ju få i mig föda.
"det är bara att sluta äta glass, godis osv"
kan du tycka kanske.
för mig handlar det om så mycket mer.
min relation till mat går genom
mina känslor. jag äter när jag är
ledsen, jag äter när jag är glad, & jag
äter när det finns något att fira osv.

vi kan inte köpa hem ett glasspaket
och tro att det ska räcka några
veckor. då äter jag minst en skål
varenda dag. därför köper vi ingen
glass. det går bara inte.
det är ännu jobbigare då jag har
en sockertokig sambo som
gärna äter något gott om kvällarna.
jag får stå emot så många gånger
men ibland trillar även jag dit.
jag har sagt åt honom att bara
köpa på helgerna för då handlar det
om en dag jag ska ta mig igenom
inte 7. han har ju turen att inget
sätter sig på kroppen, men han
ser nog inte helt okej ut på insidan.

jag kommer få "återfall" och
äta skitsaker när jag inte borde.
men jag ger inte upp bara för att
jag gör misstag. det är bara
att fortsätta fokusera på målet.

jag vet att jag kan!