imorse klagade Julian
på öronvärk. gav honom lite
alvedon utan förbättring.
efter 30-45 min med konstant
gråt ringde jag mamma för rådgivning.
gav honom istället Ipren vilket
hjälpte. två timmar senare
ligger jag i badet och hör hur
Julian skriker och gnäller på
smärta igen. kliver upp, ger honom
näsdroppar och ber han sitta upp
så trycket i örat ska minska.
ingenting hjälper och han ligger
i soffan i ren panik och gallskriker.
då börjar Minea också tjuta så jag
slänger mig på telefonen och
ber Christian komma hem, eftersom
Minea också är sjuk så behöver
en vara hemma om vi ska
in på vårdcentralen med honom.
ringer 1177 och frågar hur ofta
jag egentligen kan ge Ipren
eftersom jag inte vet vad jag ska
ta mig till mitt i all panik.
var åttonde timma får man ge
Ipren, så han ber oss åka in direkt.
jag ringer och lyckas få en jourtid
på vårdcentralen så Christian
tar med sig lillkillen och åker.
nu sitter jag i soffan efter att ha
hängt tvätt och lagt Minea.
pjuhh, inte lätt att vara hemma
ensam med två sjuka barn som
måste ha full uppmärksamhet.
ena ligger och skriker av smärta
och den andra gnäller och tjuter
hon också. haha jisses!
om jag är bra på att hantera
krissituationer? eh, nej!
nu är det bara att vänta på
att Christian ska ringa så jag
får höra vad doktorn sagt.
mina älskade ungar, det finns
inget värre än att se sina barn
sjuka. man vill bara ta all smärta
istället för dom. huvva!