Minea skriker varenda dag OCH kväll. jag hinner aldrig göra det jag ska eller bara få njuta av denna bebistid.... helt plötsligt kommer det en dag hon inte skriker någonting förrän på kvällen och varenda gång tror jag att koliken försvunnit.. dessvärre blir jag snabbt påmind där runt fyra-femsnåret på em att det verkligen är kvar. jag måste sova med henne på mitt bröst varje natt för att hon ska få en god nattsömn. jag sover ju inte alls lika bra men vi får det tyst iallafall. så fort jag provar lägga ner henne så skriker hon och drar upp dom små benen mot magen, jag lider nå fruktansvärt med henne samtidigt som jag vill slita av mig allt jävla hår på huvudet. varför fick vi två barn med kolik? och varför fungerar ingenting som vi provar. jag trodde verkligen att vi skulle få njuta av bebistiden den här gången men det är precis som vi spolat tillbaka tiden 3,5 år.. det har pågått i 3 veckor nu, Jullen hade det i fyra månader så jag tror det blir lika länge nu. det är alltså en evighet kvar, hur länge ska vi orka? jag vill inte ens gå hemifrån eftersom hon skriker i vagnen också, hon hatar verkligen att ligga där. detta inlägg blev jävligt deprimerande men jag är inte på topp just nu. jag vill bara att hon ska bli stor så jag får njuta av allt underbart med utvecklingen osv. nu går jag snart in i väggen.. hej