nu är vi äntligen hemma. blev utskrivna i fredags men ska tillbaka imorgon
för vägning. nu börjar man landa här hemma också, trots att det närmar
sig flytt snart. 2a juli får vi nycklarna och då blir vi äntligen torvallabor igen.

med Minea går det bra, hon har problem med magen precis som Julian
hade, men med lite massage så mår hon som en riktig liten prinsessa.
hon är väldigt lugn jämfört med storebror som hade kolik, så det känns
också väldigt nytt med en bäbis som i stort sett är nöjd hela tiden, haha.

det känns väldigt bra att vara tvåbarnsmamma och nu är vi nöjda.
en graviditet till vågar varken jag eller Christian.
något är ju fel eftersom jag inte går längre än v.34
jag skulle aldrig riskera ett barns liv igen, det är ju faktiskt
så att Minea kunde ha dött om jag inte lyssnat på min kropp i rätt tid.
men ändå trycker folk ur sig
- så känner ni kanske nu, men ni hinner glömma.

eh? nej. en förlossning som är painintheass kanske man 'glömmer.'
eller hur lite man faktiskt får sova dom första åren glömmer man också
när man ser en söt liten bäbis och bestämmer sig för att skaffa en till.
men två graviditeter som kunde ha kostat båda mina barns liv
är något jag aldrig i mitt liv kommer att glömma och därför
blir det inga mer barn för våran del nu.

nu ska jag väcka storkillen som lyckats somna på soffan,
som förresten är världens goaste storebror -v-