nu mår jag skit.
har inte hunnit träna något alls idag
pga en skrikig flicka och en rastlös
liten kille. med sambon borta från
tidig morgon och som inte kommit
hem ännu känner jag mig frustrerad.
jag som inte ville missa en enda dag.
stor suck! känns som att jag hamnar
efter och att detta kommer bli förstört typ. jag fattar att fallet inte riktigt är
så illa men jag är verkligen ledsen
över detta. imorgon ska jag därför
köra ännu hårdare på passet och sen
tänker jag klämma in en promenad
också. har fortfarande inte hunnit
äta mitt kvällsmål vilket jag längtar
efter just nu. har Minea i famnen
och hon har äntligen lyckats somna.
vågar inte prova lägga ner henne
då hon brukar vakna av det.
typiskt att hon ska ha kolik
nu när jag genomför FF....
tuuuur att sambon är pappaledig
hela september. det var just därför
jag antog utmaningen denna månad.
hade aldrig gått om han jobbat.
eller jo, men jag hade inte kunnat
ge 100% eftersom jag fått sova betydligt
mindre då. man måste ju ändå se
det positiva i det lilla.
nu hoppas jag Christian kommer snart
men planet var ju såklart försenat.
är så grymt jäkla hungrig nu!
fyra timmar sedan jag åt och det
ska max gå tre. deppigt inlägg det
blev nudå, men det får vara så.
bjussar på en bild från mina
yngre dar och tar nya friska tag
imorgon istället! hejja mig.