min älskade dotter
jag är inte någon typiskt
skrytarmorsa som ständigt
måste berätta om mina barns
framsteg. ingen brukar bry
sig särskilt mycket ändå för
den delen.
men nu är jag glad och
vill bara skriva av mig lite.
eftersom Minea fick syrebrist
både i magen och vid förlossningen
så visste/vet inte läkarna hur
hon kommer utvecklas.
hon blir 9 mån nu i feb men
utvecklingsmässigt ska man
räkna från åldern då hon skulle
ha kommit istället. alltså är
hon enligt läkarna "bara" 7 mån.
hon kan inte sitta, inte krypa
och kunde inte fram till i onsdags
vända på sig. nu har hon
vänt sig flera gånger sedan dess
och ni fattar inte vilken lättnad
det var för oss. vi trodde nästan
att syrebristerna skulle påverka
henne till att inte lyckas göra detta.
det är så underbart att se att hon
är en sån stark liten tjej som
överlevde under dom mest
kritiska dagarna i hennes
liv, för att sedan ta sig igenom
kramperna hon hade under
flera dagar och utvecklas normalt
trots syrebristerna.
hon kunde ha dött, och hon kunde
ha blivit en "grönsak" men
jag är så lycklig över att hon
får utvecklas precis som hon ska.
är så otroligt tacksam ska ni
veta. min älskade lilla flicka -v-
Haha jag kanske är konstig som älskar att läsa om hur andras ungar utvecklas, följer massa bloggar med barn i samma åldrar som mina! Inte för att jämföra utan för att jag älskar när barn gör framsteg!
Tycker ju hon låter som en helt och fullt normal bebis!
Och så fin är hon, precis som storebror, men är det konstigt med så fina föräldrar? ;)
Har du skrivit något om vad som hände vid förlossningen? Har bara sett lite små snuttar som du skrivit i andra inlägg lite grann.
Hoppas verkligen att hon fortsätter att vara en fullt normal liten tjej!
All kärlek till er! <3
Åh,vad roligt att läsa,att hon mår bra och utvecklas som hon ska,trots en tuff start.. :) O hon är så fin,lilla tjejen!
Läste i inlägget innan om kräkincidenten.. Va som att läsa om oss,min bebis är oxå en riktig kräkis.. Fasiken,man har handdukar fulla skötväskan,o hemma ligger dom överallt.. Men i söndags åt vi ute,o Edwin kräktes ner heeela soffan,på restaurangen..o alla handdukar var spårlöst borta. Jag höll på o skämmas ihjäl. Haha!:)
Kram t dej
