har varit så förbannat slarvig
i några veckor nu.
ätit kolhydrater, inte haft någon
ork till matlagning, inte tränat osv.
jag hamnar i svackor ibland
vilket är så sjukt jobbigt.
det svåra är att ta sig ur dom
och komma igen, aldrig ge upp.
igår när jag ätit upp min daimglass
och kikade på filmen the impossible
så fick jag liksom en tankeställare.
livet är alldeles för kort att slösa bort.
varför låter jag mig styras av ett sötsug?
jag ser mig själv som en missbrukare
som behöver sina droger.
jag vet att jag har stora problem
som jag måste jobba med, &
vägen till mitt mål vet jag är
allt annat än rak.
det handlar inte om att jag inte
har bestämt mig, för det har jag.
jag vet att jag kan vara utan socker
helt och hållet då jag lyckades
genomföra fitnessfighten felfritt.
under 30 dagar fick jag inte
i mig socker överhuvudtaget.
åt ingen ketchup, kaviar, frukt
eller glass. ingenting som det
fanns socker i. den abstinensen
jag hade då var förjävlig.
jag låg och svettades pölar
om nätterna och var ett nervvrak
om dagarna. Minea hade kolik
då men trots minimal sömn
så lyckades jag. det är jag så
förbannat stolt över ska ni veta.
det var allt annat än lätt för mig.
under FF tyckte jag maten var
så jävla tråkig, och det tycker
jag absolut inte med lchf, ändå
så hamnar jag i svackor.

det är dags att vända blad, blicka
framåt och bara fortsätta.
så nu är jag tillbaka med
periodisk fasta & äter mina
tre mål mellan 12-20 på dagarna.
jag måste börja planera, laga mat
och frysa in. ta mig ut på promenader
och inte ge upp så fort det blir jobbigt.
det är lätt att falla tillbaka till
mitt "vanliga" liv, jag är trygg och
van där. rena kungen!
med lchf är jag ute på okänt
vatten i en båt som är svårstyrd.
det är inte så konstigt att man då
går tillbaka till det som är lättare.

imorse tog jag en promenad.
gick med Julian till dagis
vilket bara är uppför. fortsatte
sedan upp och tog en kort
men intensiv tur hem.
jag börjar så en gång om dagen
för att sedan uttöka.
samma promenad
fast flera gånger om dagen.
det är en perfekt runda med mycket
upp & nedförsbackar.
dessutom blir det ännu
jobbigare med vagnen, så
bara på turen hem imorse så
rann svetten och kinderna blev röda.
nu sover Minea och jag ska bara
njuta en stund i lugnet.
hoppas ni får en fin dag, puss!